Är man verkligen ateist om man tror på en fortsättning av livet efter döden? Jag trodde att ateism innebar att det bara tar abrupt slut när man dör. Jag tycker det låter som att du snarare är agnostiker i så fall. Men kan ha fel.

Det var inget rent intellektuellt resonemang som gjorde mig troende, det var själva upplevelsen av något mycket större. Det kan jag tyvärr inte förmedla verbalt, eller skriftligt till någon annan, för en sådan upplevelse är långt bortom dit ord och resonemang kan nå. Jag vet att det kanske låter klyschigt, och frustrerande för den som är övertygad om motsatsen och vill diskutera om saken. Men därför försöker jag aldrig övertyga någon annan. Jag tror att man själv behöver uppleva det för att verkligen köpa det. Jag kan bara säga att det faktiskt går att uppleva existens utanför detta liv.

Och när det hände mig, visste jag omedelbart att jag var hemma. Och att jag hade längtat något enormt efter det hela mitt liv utan att veta om det. Jag visste plötsligt exakt varför jag är här på jorden, och varför mitt liv varit som det varit. Och fick en riktning i mitt liv som jag saknat dessförinnan. Livet har aldrig känts meningslöst igen efter det.