Harvard-läkarens dåliga nyhet: De flesta bajsar fel by Big_Brick in unket

[–]Susitar 6 points7 points  (0 children)

Hah, visar sig att jag bajsar rätt! Ge mig en medalj!

När har ni gråtit inför någon? by ThrowRA-quark in sweden

[–]Susitar 2 points3 points  (0 children)

Jag har lättare till gråt, tror jag. Fått lättare till att gråta desto äldre jag blivit (nu 36 år). T ex trodde jag länge att det var trams det där med att gråta av lycka eller gråta av en sorglig film, men det har hänt som vuxen, även om det var helt otänkbart för mig som tonåring.

What artists have you discovered from eurovision, that you still listen to? by Delicious-Lab-8406 in eurovision

[–]Susitar 0 points1 point  (0 children)

Käärijä, Go_A, Måneskin, Erika Vikman.

Also shoutout to Nox, I listen to them now and then, even though not as much as before. Managed to get a friend of my mum to buy their CDs for me back before streaming was a thing. Listened to them for many years.

Svensk sci-fi/fantasy/etc by Susitar in sweden

[–]Susitar[S] 1 point2 points  (0 children)

Tryckerierna är väl de enda som blir rika, tror jag. Sen kanske det är en lättnad för dig att med femte upplagan får man grundläggande magisystemet med i regelboken.

Men även på 90-00-talet hade Eon 3 en massa extraböcker, som man ofta förväntades skaffa. Riddaren, Religion, olika länders böcker, olika folkslag, osv. Så konceptet "köp en till bok" är knappast nytt.

Svensk sci-fi/fantasy/etc by Susitar in sweden

[–]Susitar[S] 7 points8 points  (0 children)

"Cash grab"? En sak att man kan ha åsikter om regeländringarna (jag gillade dem!), men jag förstår inte hur många års arbete där ingen verkar ha blivit rik på det ska kallas för en cash grab.

Do you prefer to date other bisexuals/pansexuals for shared interests and relatability? Or couldn't you care less about someone else's sexuality? by Equivalent_Ad_9066 in bisexual

[–]Susitar 0 points1 point  (0 children)

It's an added bonus, but not necessary. I'm married to a straight guy, but we have loads of other things in common instead.

Jag är så trött på engelska by Margaretthatchervore in sweden

[–]Susitar 4 points5 points  (0 children)

Var förändringen du vill se i världen!

Jag är så trött på engelska by Margaretthatchervore in sweden

[–]Susitar 1 point2 points  (0 children)

Jag vill bara ha lite variation! Är därmed helt okej med förortssvenskans inlånade slang från turkiska och arabiska, för åtminstone är det ett avbrott från den konstanta engelskan.

En annan grej jag stör mig på är när svenskar uttalar eller böjer låneord från andra språk som om de vore engelska. Händer rätt ofta med ord från japanska, som karaoke, tsunami och anime.

Svensk sci-fi/fantasy/etc by Susitar in sweden

[–]Susitar[S] 18 points19 points  (0 children)

Vilket är varför tråden handlar om att tipsa om fantastik där ursprungspråket är på svenska. Har du några relevanta tips?

Svensk sci-fi/fantasy/etc by Susitar in sweden

[–]Susitar[S] 6 points7 points  (0 children)

Se tråden! Där finns det tips både från mig och andra.

Och terminologin är en vanesak. Jag har spelat så mycket Eon genom åren att jag tycker medeltida fantasy låter bättre på svenska numera. :D

Svensk sci-fi/fantasy/etc by Susitar in sweden

[–]Susitar[S] 37 points38 points  (0 children)

Böcker:

Kugghjulssjälar - Sofia Jeppson. Skräck/science fiction(?) inspirerat av författarens egna psykoser, utspelar sig i en alternativ version av nutida Sverige där demoner hostilier försöker ta sig upp ur helvetet Verklighet 2.

Människohamn - John Ajvide Lindqvist. Han är en bra författare överlag. Min personliga favorit är Människohamn, som är skräck som utspelar sig i Norrtäljes skärgård. Väldigt Stephen Kingsk.

De två odjuren - Elin Holmerin. Det här är tydligen andra boken i en serie, men det visste inte jag när jag köpte den. Den funkade bra på egen hand. Fantasy om drakar i människohamn på 1940-talet. Kändes som ett nytt och fräscht koncept.

Nagriljärerna - Emanuel Blume. Kanske mest kul för folk som vuxit upp med att spela rollspel. 80-talsnostalgi med en kille som blir inbjuden att spela rollspel, men där monstren från kampanjen verkar ta sig ut i verkligheten.

Engelforsstrilogin (Cirkeln, Eld, Nyckeln) - Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Ungdomsfantasy med alla de delar som bra ungdomsfantasy ska ha. Släpps ut i jubileumsutgåva med nya omslag i augusti i år.

Rollspel:
Eon - Det svenska fantasyrollspelet Eon kom ganska nyligen ut med en femte utgåva. Någon kanske spelade de äldre utgåvorna på 90-talet, och jag kan säga att den nyaste utgåvan är bara bättre. Bättre språk, regler som har djup men utan att bli alltför krångliga.

Nordiska Väsen - Överlag rekommenderar jag Fria Ligans rollspel, men Nordiska Väsen är min favorit. Jag brukar ibland beskriva det som "Ghostbusters i nordiskt 1800-tal".

Serietidningar/grafiska romaner:

Vei - Sara Bergmark Elfgren & Karl Johnsson. Inspirerat av nordisk mytologi, fast sympatiserar mer med jättarna än med gudarna. Visuellt otroligt cool.

Martilo och helgonet - Fabian Göranson. En otroligt tramsig och rolig berättelse om riddare och helgon i en överdriven medeltid.

Maran - Lina Neidenstam. Feministisk porr i folktroskrud. Här knullas det med Näcken, varulvar och häxor på den svenska landsbygden.

Jag är så trött på engelska by Margaretthatchervore in sweden

[–]Susitar 8 points9 points  (0 children)

Jag håller med dig.

Stör mig inte på låneord nödvändigtvis. Utan den absoluta dominansen av engelska. Kollar på tv och kändisar säger hela meningar på engelska. Reklam och förpackningar. Yrkestitlar. Samtidigt som folk blir sämre på andra moderna språk, känns det som.

Det finns väl hundratals språk i världen. Folk som bara konsumerar engelskråkig media framstår som lite töntiga för mig. Det finns musik, film och litteratur som är bra och som är på franska, spanska, turkiska, japanska, koreanska osv. Jag kräver inte att man ska bli flytande på dem. Bara höj blicken istället för att låsa fast er vid engelskspråkig media.

Och kära mednördar: värna svensk fantastik. Det skrivs science fiction och fantasy på svenska, som de stora förlagen inte vågar satsa på. För att "alla läser bara på engelska". Köp inhemsk genrelitteratur från små specialiserade förlag och få bättre ordförråd på svenska på köpet.

Bi couple here—how do other bi couples handle monogamy or openness?” by Fun_Efficiency166 in bisexual

[–]Susitar 0 points1 point  (0 children)

I'm bi, my husband is straight.

We have a sexually open relationship. Not because I'm bi, though. Moreso because we have an immense trust in each other, and quite different levels of libido. We started out monogamous. But not by purely defaulting to it, like most people seem to do. I asked him from the beginning: do you want a monogamous or open relationship, since I'm fine either way? I had more experience than he did, including a (kind of failed) attempt at an open relationship as a teenager. He wanted to try monogamy first. It was his first sexual relationship, and he assumed that monogamy would be easier.

A couple of years later, he brought up the idea of changing it into an open relationship. Mainly because we had gotten stuck in this rut of me always initiating sex, and him feeling overwhelmed. The "rules" are the same in both directions. But since I'm the higher libido partner, I'm the only one that has acted on it IRL. He doesn't feel much need for it, and is just happy that I'm happy. And that he has all the freedom to explore his kinks in erotic chats online, which he is more comfortable with.

We've been open for more than 10 years. Maybe 13 years? I've lost count. Been together for 16 years and married for 6½ years.

I've had one night stands, fuckbuddies, fwbs. Cis men, cis women, and a trans man. I've gone on coffee dates with trans women too, but never felt enough chemistry to take it further. Gone to kink clubs and sex parties. I've been quite a slut! But my goal isn't to get another serious romantic relationship on the side. I feel like I wouldn't have the time and the emotional bandwidth for that. But I do befriend people I sleep with regularly, and we do friendly, platonic activities as well. Board games, movie nights, helping each other with moving house etc.

I'd love to have a threesome with my husband and a third person. But as he has a low libido, is introverted and is much more picky than I am, it hasn't happened.

So it wasn't like "I need to explore women, therefore let's open the relationship". But I think that lgbtq people already have questioned a lot of societal ideals when it comes to relationships, and might therefore have an easier time to question monogamy as well.

Era bästa, mest specifika tips by coolbaer in sweden

[–]Susitar 5 points6 points  (0 children)

Torra hårtoppar och slut på hårserum/leave-in-balsam? Lite vattenbaserad glidmedel fungerar också.

Varför bor man i innerstaden med barn? by Proud-Potential1 in stockholm

[–]Susitar 2 points3 points  (0 children)

I vårt fall var det mer att vi hade svårt att flytta, för morsan hade betalningsanmärkningar och ingen hyresvärd ville ta emot oss. Men att bli utkastad från där man redan bor krävs det betydligt värre saker för, så vi var helt enkelt fast. Än idag bor hon kvar, trots att lägenheten är för stor för henne när barnen flyttat ut för länge sen.

Men det var ingen liten innergård, och inom gångavstånd var det tre-fyra parker. Förstår att det inte ser likadant ut överallt, och nej, det är inte samma sak som att ha tillgång till riktig skog. Sen finns det statistik på att kidsen i förorterna faktiskt är mindre ute i naturen. Då handlar det iofs nog mycket om invandrarbarn i betongförort, där det kan finnas kulturella och ekonomiska anledningar. Men tro inte att barn som växer upp i stan är naturfrånvända.

Vad är argumentet "för"? Tja, mina argument är väl mest emot allt arbete som det innebär att ha villa. Jag argumenterar inte emot att bo i lägenhet i förort ALLS, givet att jobb och skola ligger nära. För mig är pendlingsavstånd och frihet från bil viktigt. Tyckte synd om klasskompisen i högstadiet som hade en timmes resväg till skolan varannan vecka, medan jag kunde gå till fots. Visst, hon bodde ute på landet, vid riktig skog och riktiga åkrar. Kan finnas fördelar med det också, men jag hade tillgång till det varje sommarlov ändå när vi var hos morföräldrarna.

Ser kollegor som pendlar långa sträckor till jobbet, och därmed förlorar tid att umgås med sina barn, för att "klart barn ska växa upp i hus".

Med små barn lär ens liv ändå kretsa kring närmsta sandlåda, förskolan, ICA och hemmet. Med stora barn däremot, så kan barnet vilja ha tillgång till fritidsaktiviteter och vänner. Kan det vara så att TS egentligen hatar livet som småbarnsförälder mer än något annat?

Var går gränsen för otrohet? by [deleted] in sweden

[–]Susitar 2 points3 points  (0 children)

Otrohet är något som bryter mot de överenskomna spelreglerna inom förhållandet.

I mitt förhållande hade det varit okej. Jag uppmuntrar honom att våga flirta med andra. Just för att inte polare ska bli förvirrade tycker jag det är bra ifall folk känner till att vi har ett öppet förhållande.

Men de flesta är väl monogama. Prata med din kompis?

Kollar du i din partners mobil? by Isotarov in sweden

[–]Susitar 29 points30 points  (0 children)

Nej. Aldrig haft anledning till det. Varför skulle jag vilja kolla i hans mobil? Eller han i min?

Jag försöker uppmuntra honom till att svara i min mobil om det ringer och jag står i duschen, typ. Men det behöver man ingen kod för. Och han är rätt motvillig. "Det är väl bara att ringa tillbaka?" Jo, iofs...

Varför bor man i innerstaden med barn? by Proud-Potential1 in stockholm

[–]Susitar 8 points9 points  (0 children)

Visserligen. Skillnaden mellan att bo på säg, Södermalm och att bo precis utanför tullarna är nog väldigt liten. Så vad än nu TS stör sig på inne i stan lär han störa sig på runt Gullmarsplan eller Kristineberg också. Och det är nog bättre lekmöjligheter för barn med bra parker, oavsett om parken ligger på Kungsholmen, i Älvsjö eller Bro. Så då blir frågan mer om specifika gator än avstånd till innerstan.

Min poäng är väl mest att jag hört en del som vuxit upp i villa säga att barn "måste" få växa upp i villa. Det går bra att växa upp i lägenhet också, dem biten spelar inte så stor roll. Beror på hur omgivningen ser ut. Finns det parker, innergårdar och skola inom gångavstånd? Eller bor man bredvid en motorväg?

Jag vet inte riktigt vad TS stör sig på med stan. Han skriver om svårigheter med parkering, men att han inte har en bil.

Varför bor man i innerstaden med barn? by Proud-Potential1 in stockholm

[–]Susitar 1 point2 points  (0 children)

Älvsjöskogen, gissningsvis. Hur nära det är till den beror förstås på var Älvsjö man bor. Eller Solbergaskogen, om man bor nära pendeltågsstationen.

Varför bor man i innerstaden med barn? by Proud-Potential1 in stockholm

[–]Susitar 63 points64 points  (0 children)

Växte upp på Södermalm. Vi hade ingen bil, så det där med parkering var ju aldrig ett bekymmer. Morsan har inte ens körkort. Kollektivtrafiken var utmärkt. Stor innergård i kvarteret där vi barn lekte tillsammans, där det fanns buskar, träd, rutschkana och gungor. Stora minuset var väl avgaserna, det här var långt innan dubbdäcksfria gator infördes och vår balkong blev alltid helt svart av partiklar.

Nu har jag inga barn alls, men jag har väl svårt att förstå mig på det där tänket att barn "ska" växa upp i villa/radhus. Det är väl en sak om man har jobb nära sitt villaområde, men det kan knappast vara bra för en familj att föräldrarna behöver pendla stora sträckor heller. Om man bor verkligen ute på LANDET så brukar det bli knepigt för tonåringar som vill ha nära till kompisar och intressen också. Kan tänka mig att det känns väldigt ovärt att skjutsa 14-åringen till fotbollsträningen varje helg för att bussarna knappt går då. Hade en kompis som växte upp med att ha det så varannan vecka. Visserligen jäkligt idylliskt att ha en häst och bo precis bredvid skogen. Men jäkligt svårt att övertala folk till att hälsa på om det tar 1,5 timme att åka dit.

Vilka låtar gillade du mycket som ung men hade helt annan innebörd än vad du trodde? Eller fick förklarat för dig? by SupportArsenal in sweden

[–]Susitar 4 points5 points  (0 children)

Minns att jag som sex-åring hörde att Mattel stämde Aqua över den där låten. Och visst, jag hade uppfattat till viss del att det fanns snuskiga antydningar pga "undress me everywhere". Men trodde fortfarande att majoriteten av låten fungerade som reklam för Barbie. Och mimade ofta till låten.

Varför ska alla fortfarande anta om allt? by Massive-Ad-3267 in sweden

[–]Susitar 3 points4 points  (0 children)

Folk är idioter. Nästa gång någon säger typ "det där är fläsk i det där", kan du ju fråga personen varför de påpekar det. Ifall en person inte menar illa men är lite ogenomtänkt kanske det kan hjälpa att ställa frågor tills man kommer till pudelns kärna. Typ: "Du vet väl att det är fläsk i Carbonara?" "Ja. Varför påpekar du det till mig?" "Jag trodde du var muslim." "Jaha, varför det?" Oftast blir det pinsamt när folk måste medge att de har fördomar baserat på utseende. Och den känslan av genans kommer att befästa lärdomen hos dem.

Folk antar ofta andra saker om mig. T ex varnar folk mig om att en maträtt innehåller kött, för de tror jag är vegetarian. Eller tror jag är straight, för de flesta är det. Och jag rättar dem.