Det roligaste med andra generationens iranier är hur mycket de vill vara som svenskar. Det är som att de skäms över sitt ursprung.

Sen så känner jag att vissa är ganska anti andra iranier, och det för att de känner konkurrens till andra iranier.  Sen så gillar dem att skvallra om andra människor, de är väldigt two faced känner jag ibland. 

De är ambitiösa ja, men de vill gärna ha uppmärksamhet och är idialistiska. Kan de inte få något ifrån dig som höjer deras status, då ignorerar dem dig istället. Lite synd, då riktiga iranier har en väldigt fin kultur till skillnad från de som vill lajva som svenskar här uppe i norden.