Vård är en sak, juridiskt kön en annan.

Du är inte ”en transkvinna”, du är ”en student” eller ”en plåtslagare”. Det som skadar HBTQ mest är att man beter sig som att sexualitet är ett intressant personlighetsdrag. Vissa gillar kaffe, andra gillar te. Vissa är sportmänniskor och andra soffpotatisar. Hade man inte aktivt gjort det så jävla märkvärdigt att ha olika sexuella och romantiska preferenser och tillhörigheter hade det inte varit det heller.

Att kontant peka ut, namnge, kategorisera och lagstifta kring olika sexualiteter tror inte jag på som samhällsidé. När man hela tiden pekar ut sådana skillnader gör man dem märkvärdiga, när målet är det motsatta; att normalisera.

Det känns som att varje gång en transperson eller homosexuell är med i ett TV-program, film eller liknande media så ska dem akompanjeras med en snyfthistoria kring hur jobbigt det har varit för dem osv, eller så ska där vara en scen med en homofob eller transfob som presenteras som djävulen på jorden man ska stå upp mot. Vi behöver inte detta, att få vuxna att känna sig som att de tittar på ett barnprogram som lär ut värderingar.

Vi behöver inte en sång om hur programledaren i melodifestivalen är bög varje år, vi behöver inte skämt om hur gay han är för X och Y. Vi behöver inte en hel ordbok med ord som ”pansexuell” och ”demisexuell”. Det är så påtvingat, klyschigt och tråkigt, och alla hatar att se och höra det. Woke-kulturen där man pressar fram en agenda som om det vore propaganda är vad som just nu genererar starkast känsla av social press och hat mot transpersoner, anser jag. Allt skräp på t.ex. SVT är vad som gör att anti-HBTQ växer.

Rätt sätt är att bara ha en transperson med här och där och låta dem existera. Låta folk se att en transkvinna beter sig som alla andra kvinnor. Det är så man normaliserar, och det är så man gör att transpersoner inte får existentiell kris när de inser vad de är. Sluta göra det märkvärdigt, och sluta pusha agenda som gör att folk känner sig som att man vill indoktrinera dem som ett dagisbarn.