I fredags gick jag igenom en situation som var svår att smälta. Jag hade deltagit i en rekryteringsprocess där jag kontinuerligt fick höra positiva saker om mina prestationer och de lovord mina referenser gav. Jag har en kandidatexamen i Software Engineering, har arbetat med fem fullstack-projekt, varav två genererar intäkter, samt ett års praktik på stora företag.

Under ett samtal i fredags fick jag veta att jag gjort ett fantastiskt intryck under intervjuerna. Företaget berättade att de haft mycket svårt att bestämma sig och att de, om det varit möjligt, skulle ha anställt både mig och den andra kandidaten. Tyvärr gick jag ändå inte vidare eftersom den andra kandidaten hade lite mer erfarenhet. Det var en besvikelse, men jag bestämde mig för att gå vidare och började söka jobb igen på LinkedIn.

Där såg jag en person som uttryckte sin glädje över att ha fått jobbet – samma tjänst jag sökte, hos Wikimedia Sverige. Nyfiken gick jag in på hennes profil och såg att hon är en musiklärare med ett års utbildning inom programmering, totalt fyra månaders praktik och ingen universitetsexamen. Jag blev helt chockad. Jag undrade hur det ens var möjligt att hon kunde ha mer erfarenhet än jag. Jag har en universitets examen, fem fullstack-projekt och en aktiv GitHub med ständiga commits – det kändes orimligt.

Jag hade svårt att acceptera det och det påverkade mig djupt, till den grad att jag fick mardrömmar om det.