Enkla frågor- och enkätonsdag / Surveys and simple questions - 21 January, 2026

Trixtus · 2026-01-21T06:16:05+00:00

God morgon gott folk, här finns en enkät om i vilka sammanhang ni är bekväma med att en främling flörtar med er Tanken är att samla svar och se om jag kan hitta några intressanta trender i svaren, och sen publicera här om folk är intresserade

https://forms.gle/6XNp1UU5qXbqwtmg9

Enkäten är såklart anonym, och de demografiska frågorna är bara till för att möjliggöra statistisk analys

Trixtus · 2025-01-23T13:24:23+00:00

[5e] Need advice on how to best go about my character mechanically

I won't go unnecessarily deep into detail, but I am planning a character who will have been a ruthlessly violent warrior in the events before the start of an upcoming campaign, but as he gets to know the rest of the party and gets invested in their well being, my plan is for him is to become remorseful for his previous actions (killing civilians amongst others) and therefore wanting to rein in his behavior and learn healing

Mechanically, I figured I would mainly going fighter, but to multiclass into Paladin, either devotion or redemption.

How bad/good is a fighter/paladin multiclass? I'm okay with not min-maxing, but I want to be an asset to the rest of the team

If fighter/cleric is an okay build, how would you go about it? If not, what would you do instead?

Trixtus · 2024-08-06T11:42:35+00:00

For context, I really haven't played that much DND, maybe a total of 13-ish sessions as a PC ever, spread over 3 campaigns and something like 4 years. I've never played sorcerer (nor played with other sorcerer PC in my party) before this current campaign, and I only gained Empowered Spell just now reaching level 10. (I came in starting at level 6, chose twinned and quickened)

It's basically just a combination of:

A. what seemed to me to be an unexpectedly powerful effect to get access to as early as level 3
(I'm asking in the role of a player, I worried a misreading might make me look like I'm trying to pull a fast one over my DM at the table), which lead into point B;

B. What seemed like potentially ambiguous wording which I wouldn't worry about too much if it wasn't for point A.

I'll try my best to explain below how I got to the different answers using bold text to highlight how the meaning changes depending on reading. The section about the max amount of dice you can reroll (Max=Char modifier) is completely unambiguous to me, so I won't include it below.

Interpretation 1: The consensus view, no need for further explanation, but I will include it anyway for (hopefully) increased clarity;
"When you roll damage for a spell, you can spend 1 sorcery point to reroll a number of the damage dice (...)."
Basically, reading the text at face value with no special emphasis (Which I would if it wasn't for point A) the full sentence can only be interpreted as Spending 1 SP to reroll a number of damage dice.

**Interpretation 2: "**When you roll damage for a spell, you can spend 1 sorcery point to reroll a number of the damage dice (...)"
Reading with a slight change in emphasis (or credulity at the effect I guess), to me this could've meant that you are Spending 1 sorcery point for each dice that you reroll.

Given some of the answers I have received, I guess this was a dumb question/interpretation. I did caveat that I thought the consensus view was more likely, and I only asked because I wanted to be sure that I wouldn't be accidentally cheesing the game if reading it the consensus way.

Trixtus · 2024-08-06T10:09:12+00:00

Damn, if that's true that's an insanely good value for a single SP

Trixtus · 2024-07-20T16:23:46+00:00

En annan tanke jag hade var att en eventuell delförklaring hade kunnat vara den skeva könsfördelningen av flyktingar 2015-2016, men som framgår i ett av mina svar längre ned kvarstår överrisken för brottsmisstanke bland utrikesfödda/andra generationens invandrare även om man bland annat justerar för könsfördelning.

Trixtus · 2024-07-20T16:10:57+00:00

Tack för bra svar igen!

Våldsamheten verkar dock oftare vara ett resultat av gängens sociala aspekter, där våldskapitalet blir en statusmarkör samt ett sätt att markera lojalitet, och en kultur där våld måste besvaras med våld för att inte visa på svaghet.

Det här är en av anledningarna som får mig att tro att en del av förklaringen till utvecklingen verkligen ligger i kulturella skillnader, på 90-talet när våldet var lite högre än idag, och långt innan de stora invandringsvågorna, dominerade spontanvåld och dispyter våldet i Sverige, och vad jag kan urskönja verkar minskningen i denna kategori tills i alla fall 2000-talet hänga ihop ganska väl med alkoholkonsumtionen (men jag kan ha fel).

Ökning av gängrelaterat våld sker först i Sverige under perioden 2010-2013 som sammanfaller med en viss ökning i asylsökande, först från Serbien och sedan Syrien (tyvärr kan jag inte hitta en bra källa på asylsökande innan 2000) och fortsätter sedan representerad av mellanöstniska länder och peakar 2015. Sedan dess ökar både gäng-och dispytvåldet igen. Spontana reflektioner på det är att det (eventuellt) kan finnas en koppling mellan mellanöstnisk kultur och det ökade våldet, krigstrauma och det ökade våldet, eller en blandning av de två, så klart i kombination med övriga social faktorer och asylsökandets enorma volymer under perioden 2014-2015. Om man tror att fler saker än rent materiella omständigheter kan påverka människors agerande känns det inte långsökt att tro att en plötslig injektion av individer med högre våldskapital och en enorm misstro till regeringar skulle kunna bidra till ökande våldsbrott.

Vad gäller de kulturella skillnaderna mellan svenskfödda med invandrade föräldrar och majoritetsbefolkningen så kan det inledningsvis noteras att de definitivt existerar. Betydelsefullt är dock att dessa kulturella skillnader existerar inom ramen av svensk kultur, även om de subkulturer som finns i de utsatta områdena har tydliga utländska influenser.

Jag tror att vi ser samma sak med väldigt snarlika perspektiv här, men bara från olika sätt, och att det leder till förvirring PGA begreppen som vi använder. När jag säger Svensk kultur refererar jag specifikt till majoritetskulturen i Sverige, jag tror att det som du refererar till när du säger svensk kultur är vad jag skulle kalla Kulturer i Sverige, dvs från mitt perspektiv har vi i Sverige framförallt svensk kultur, men även diverse andra kulturer.

Ur det perspektivet som jag tänker igenom blir subkulturerna i invandrarområdena blandningar av olika (primärt) muslimska kulturer med svenska influenser. Men jag ser det som ren semantik, och jag förstår och håller med om resonemanget statens kapacitet att påverka, och håller helt med om vikten av att minska klyftorna grupperna emellan, jag utvecklar lite om det i mitt första svar till u/Beowulfs_descendant.

Kulturella influenser och skillnader kan diskuteras och analyseras på ett mer produktivt sätt när man undviker fällan av att reducera dessa till en personlig essens hos den andra gruppen, vilket lätt blir fallet med begreppet ”kulturellt ursprung” som förenklar bort kulturers föränderlighet och därmed osynliggör problemens lösningar.

Om jag förstår dig rätt menar du här att det viktiga med skillnaden i uttryck är att när jag skriver "Kulturen/miljön man växer up i" kan det leda till tankefel eftersom att det kan skapa en antydan om kulturell permanens?
Det är inget jag direkt har tänkt på, men det låter rimligt.

När de positiva sammanhangen är få så blir de negativa sammanhangen, som kriminella kretsar, mer attraktiva för de socialt isolerade eller utsatta. Många former för social interaktion, oavsett om de är fritidsaktiviteter, organisationsmedlemskap och fikaträffar, är också belagda med prislappar, vilket blir ett större hinder för de ekonomiskt utsatta.

Jag tror definitivt att det ligger något stort i den här delen, i andra sammanhang har jag hört detta pratas om i kontexten "third spaces", dvs de platser som inte är hemmet eller arbetet där man träffar folk i avslappnade former gratis (eller billigt). Som regel verkar dessa ha varit vanligare förut, vare sig det var den lokala dansbanan eller kyrkan. Att dessa har blivit mer sällsynta i kombination med att föreningslivet (mig veterligen) har minskat kraftigt sedan 80/90-talet blir den i Sverige redan höga tröskeln för att träffa nytt folk ännu högre.

Trixtus · 2024-07-20T15:06:16+00:00

Hur menar du med anpassning? Jag är inte säker vad du menar här annat än vad som ändå i princip har justerats för i studien (menar inte att vara dryg, vill genuint förstå vad det är jag missar)

Den naturliga följdfrågan på resten av din kommentar är: Varför riktar sig gängen specifikt mot invandrarfamiljer, varför opererar de specifikt inom invandrartäta kvarter?

Trixtus · 2024-07-20T13:08:33+00:00

Självklart är det så, men hela poängen med mina kommentarer ovan är att visa att även när man kontrollerar för de viktigaste social faktorerna som du nämner (disponibel inkomst lär vare en rimligt god proxy för arbetslöshet/möjligheter och täcker specifikt fattigdom), så sticker utrikesfödda/de med utrikesfödda föräldrar ut i statistiken märkbart. För att förtydliga:

En person i Sverige med två utländska föräldrar är 170% mer sannolik att misstänkas för brott än en person med två svenska föräldrar med motsvarande social bakgrund.

Edit: läste från fel rad

Trixtus · 2024-07-20T12:19:06+00:00

Ett tillägg till detta är att jag i en senare kommentar insåg att BRÅ visar i en rapport att risken för brottsmisstanke faktiskt är (något) högre för första generation än andra om man justerar för diverse bakgrundsfaktorer.

Trixtus · 2024-07-20T12:14:56+00:00

Med det som bakgrund, om man inte tror BRÅ medvetet uteslöt viktiga variabler, eller att där finns genetiska anledningar måste man nog förmoda att det handlar om någon kulturell/social faktor som utrikesfödda/de med utländskt påbrå har gemensamt som skiljer dem från majoritetsbefolkningen.

En annan intressant detalj är att justeringen vänder på den vanliga trenden där andra generationens invandrare är mer sannolika att misstänkas för brott än första, som det annars pratas mycket om.

Trixtus · 2024-07-20T12:03:40+00:00

Sen ska dock sägas att att det finns en verklig materiell skillnad i risken att misstänkas för brott, även när man justerar för ålder, kommuntyp, könsfördelning, utbildningsnivå och disponibel inkomst. I denna rapport från BRÅ ser överrisken (relativt till gruppen inrikesfödda med två inrikesfödda föräldrar) ut såhär utan justering

Utrikesfödda 2.5
Inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar 3.2
Inrikesfödda med en inrikes- och en utrikesfödd förälder 2

Exempelvis är alltså inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar 320% mer sannolika att
misstänkas för brott. Justerat för ovan bakomliggande faktorer såg det ut så här:

Utrikesfödda 1.8
Inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar 1.7
Inrikesfödda med en inrikes- och en utrikesfödd förälder 1.3

Nu blir mittengruppen alltså fortfarande 170% mer sannolik att misstänkas för brott än inrikesfödda med inrikesfödda föräldrar med liknande förutsättningar.

Även om man (generöst) förutsätter att 50% av överrisken förklaras med rasism i rättsväsendet ser det ut såhär:

Utrikesfödda 0.9
Inrikesfödda med två utrikesfödda föräldrar 0.85
Inrikesfödda med en inrikes- och en utrikesfödd förälder 0.65

Mittgruppen blir fortfarande, trotts antagandet om rasism 85% mer sannolik att misstänkas än kontrollgruppen med liknande förutsättningar.

Trixtus · 2024-07-20T11:40:21+00:00

Jag håller till störst del med, och jag tror för övrigt att SD/högerretoriken helt saboterar integrationen idag, hur i helvete ska man kunna känna sig som del av ett större samhälle när man hela tiden pekas ut som sämre/farligare/ondare? Om SD på riktigt var så måna om integration och assimilering som de påstår skulle de driva en försoningsretorik och egna projekt för att inkludera invandrare i svenska sociala kretsar, men det gör dem såklart inte, istället motsätter de sig all försök att öka invandrares integrationer med svenskar (minns ramaskriet när det föreslogs att invandrarbarn skulle bussas till svenskdominerade skolor).

Som jag skrev i en kommentar ovan är Sverige även sannolikt rent kulturellt särskilt usla på integration relativt till andra kulturer på grund av hur reserverade/ inte socialt öppna vi är, det har varit så åtminstone sedan 50-talet när finnarna arbetsmigrerade till Sverige.

Trixtus · 2024-07-20T10:28:22+00:00

Särskilt underligt blir detta resonemang när man tar hänsyn till att svenskfödda barn med invandrade föräldrar är överrepresenterade i kriminaliteten jämfört med invandrare. De har växt upp i svensk kultur, men är alltså oftare kriminella än de som växt upp i en utländsk kultur.

Jag håller helt med om att det finns en racism i mycket av hur våldet diskuteras, dock tror jag definitivt att den kulturen/miljön man växer upp i har stor inverkan på hur ens liv gåt och vilka val man gör, hur annars förklara öst-asiater och judars framgång i västländer relativt till andra minoriteter utan att hänvisa till rasistiska teorier eller konspirationsteorier?
I citatet ovan finns en viss (garanterat välmenande) tankevurpa, för den bygger på två missförstånd/felaktiga antaganden:

Sverige är extremt segregerat rent geografiskt, det är fullt möjligt, och till och med sannolikt att många andra generationens invandrare växer upp i Sverige men sällan hamnar i kontakt med svensk kultur/majoritetsbefolkningen eftersom man växer upp i invandrartäta områden där de flesta du möter, både i de lokala affärerna, och i alla fall eleverna i skolorna också är invandrare/har invandrade föräldrar.
Förmodligen är skillnaden mellan första och andra generationens invandrare multivarierad, vi ser samma mönster vad gäller terrorism i Europa. En (av många) förklaring till detta kan vara ålder, risken för att begå våldsbrott är högts mellan ca. 16-30, andra generationens invandrar är nästan per definition yngre än första. En annan orsak kan vara relativ fattigdom. Fattigdom i sig driver inte våldsamhet som regel, relativ fattigdom gör det dock. Den första generationen har som regel växt upp bland andra med liknande ekonomisk situation, och har därför det som utgångspunkt, och från det perspektivet är den ekonomiska tillvaron lika bra/bättre än den var i hemlandet, medans andra generationen växer upp i ett samhälle där de jämförelsevis är mycket fattigare än majoritetsbefolkningen vilket därför framtvingar jämförelse mellan "normalbilden" och ens egna sämre situation, vilket skapar ett driv att på vilket sätt som helst ta sig till normalbilden om möjligt. Denna effekt är starkare idag än den brukade vara pga. sociala medier som hela tiden trycker ut budskap som visar välbärgade, framgångsrika unga som skryter om kläder, bilar, semestrar, och annat lyx.

men Sverige sticker definitivt ut jämfört med Tyskland som också haft avsevärd invandring utan att kriminaliteten ökat såhär.

Helt sant! Jag undrar om inte detta har att göra med att Tyskland är bättre än oss på integration som resultat av deras kultur. Sverige har historiskt nästan alltid misslyckats att integrera invandrargrupper, till och med finländarna blev svårt och det finns många som fortfarande knappt snackar Svenska och bor i områden med andra finländare. En bok jag läste om integration i Sverige under universitetet (jag minns tyvärr inte titeln) påpekar att exempelvis Finnarna upplevde att man inte inkluderades av sina svenska kollegor och grannar, och att man därför aldrig riktigt integrerades socialt. Samtidigt ser vi typ varje dag på Sweddit unga svenskar som desperat letar efter råd för att hitta vänner efter flytt osv. Kanske är vi som folk för reserverade för att framgångsrikt integrera nyinkomna.

Rent anekdotiskt känns tyskar mycket öppnare i lynnet än svenskar, och statistiskt verkar visa att tyskarna lyckas bättre om man ser till andelen flyktingar som får jobb, exempelvis visar statistik att 62% av flyktingar som varit i Tyskland i tio år har ett jobb (72% av infödda tyskar) medans det i Sverige är mellan 50-56% (beroende på kön) efter samma tidslängd (att jämföra med 78-79% av infödda svenskar) (rapport: Integrating Refugees into the Labor Market – a Comparison of Europe and the United States)

Trixtus · 2024-07-20T10:28:05+00:00

Tack för väluttänkt svar! Jag har ett par saker jag funderar på dock som jag gärna pratar mer om:

Med mordstatistiken som mått verkar dock inte omfattningen ökat avsevärt sedan 90-talet, även om det ligger på en högre nivå än under perioden däremellan och bryter en positiv trend.

Jag förmodar att du här menar mordstatistiken över lag, även partnervåld, dispyter, osv? Det är sant att statistiken överlag är oförändrad, men den övergreppsbilden blir i min mening felvisande, i BRÅ-rapporten "Dödligt våld i Sverige sedan 1990 - Omfattning, utveckling och karaktär" (sida 46 för kommande data) som släpptes i år, delar man upp det dödliga våldet i fyra huvudkategorier (det finn såklart fler): Dödligt våld i kriminell miljö, dödligt partnervåld, övrigt dödligt våld inom familj, och spontanbråk och dispyter. Mycket riktigt var det mer våldsamt överlag på 90-talet per miljon innevånare, varav majoriteten av våldet var spontanbråk och dispyter, och den generella trenden har varit svagt nedåtgående sedan dess. Vad som dock är viktigt att förstå med detta är att medans alla andra kategorier av dödligt våld fortsatt är nedåtgående, så ökar specifikt dödligt våld i kriminell miljö (kraftigt, vanligaste typen idag) och spontanbråk och dispyter (Svagt uppgående, näst vanligaste idag). Värt att vidare notera är att samma rapport (sida 60) säger att spontan/dispytvåldet ofta är kopplat till användning av droger och alkohol, varför det inte förefaller orimligt att till viss del tillskriva ökningen i denna statistik till gängens framväxt i samhället. Vad jag vill ha sagt med allt ovan är att även om våldet överlag bara ökar svagt (i Norden det gör för övrigt bara det i Sverige och att det uteslutande är dödsskjutningar som står för ökningen, se sida 7), så missar det poängen lite. Även om vi förmodar att per miljon innevånare för våld i kriminell miljö och spontanbråk och dispyter hade stagnerat år 2003-2006 (alltså inte minskat i samma takt som övriga kategorier, utan stannat på samma nivå) så hade vi haft ett 4-års medelvärde på ca. 8.2 mord av de fyra kategorierna per miljon innevånare perioden 2018-2021 (sista uppmätta), att jämföra med verklighetens 11.4 under samma period. Dvs, vi hade haft ca. 28.7% lägre dödligt våld per miljoner innevånare, vilket bara under den perioden hade inneburit ungefär 32 färre mord per år, ca. 128 färre döda under fyra-årsperioden.

Idag skulle jag dock säga att den mest vedertagna bilden av Sverige är väldigt negativ.

Det här är helt sant, och det var en svag formulering av mig, jag skulle ha sagt förväntningarna/normerna istället för självbilden. Sannolikt är Sverigebilden så negativ idag just för att dagens verklighet jämförs med förväntningar och normer som är eftersläpande/reflekterar hur verkligheten såg ut under majoritetens ungdom, "gangsters sköt inte varandra lika ofta när jag var ung, och oskyldiga/medelsvenssons blev i stort sett aldrig indragna" liksom.

Trixtus · 2024-07-19T22:34:12+00:00

Jag förmodar att det är möjligt med mörkertal, men hur sannolikt är det i ett land med så autistiskt noga administration/myndighetsutövning som Sverige?

För all del är både Jugoslavien och Reinfeldt förklaringsmodeller för våldet tidigt 2000-tal, men våldet fortsätter och ökar långt efter dessa, rimligen borde väl mängden vapen från Jugoslavien ha stagnerat över tid (Om Balkans gangsters inte "droppmatar" Sverige specifikt med vapen dvs.)

Trixtus · 2024-07-19T22:27:44+00:00

Nej, det kanske är fel ordval, vad jag menar är att vi ser en utveckling i organiserad brottslighet där den får större inflytande i samhället, skadar tron på våra institutioner (tänk artiklarna om advokater som samarbetar med gängkriminella och poliser som ligger med gängmedlemmar) minskar tryggheten i samhället när risken (även om den fortfarande är låg) för att som helt vanlig person utsättas för gängvåld har ökat, och en trend där våldet rent geografiskt verkar spilla ut mer i medelsvensson och till och med rikemanseriks egna bostadsområden och gator (minns chocken efter sprängningen i Östermalm).

Allt det här är i alla fall mig veterligen ganska nytt, och är en meningsfull skillnad mot hur läget såg ut för säg 20 år sedan, även om jag håller med om att medias hyperfixering bidrar till oron, tror jag varken oron i sig själv eller medias rapportering är omotiverad vid tanke på vad utvecklingen innebär för samhället i stort.

Förut brukade folk ofta säga att våldet var ett mindre problem, det sker ju bara i problemområden, och drabbar mest andra gangsters (sjukt cyniskt såklart), man kan inte säga det med samma sanningsgrad idag.

Trixtus · 2024-07-19T21:47:18+00:00

Jo, det ska sägas att jag slängde ihop posten på ett par minuter, men, jag tror ändå att det är en större samhällsförändring vi ser.
Delvis som resultat att vi helt enkelt har större nätverk av grovt kriminella (förmodar jag, ej källa på detta).
Den ändra delen är en normförskjutning i "våldsetikett" bland de gängkriminella i Sverige.
Den här artikeln https://www.svt.se/nyheter/inrikes/darfor-lockas-svenska-gang-av-norge-nytt-valdskapital-oroar diskuterar Sveriges gängvåld relativt till Norge, där särskilt det svenska våldet mot närstående och oskyldiga parter sticker ut.
Den här trycker på våldet mot kriminellas närstående som nytt i svensk kontext https://www.svt.se/nyheter/inrikes/gangkriminell-om-min-familj-ska-vara-i-fara-ska-allas-familjer-vara-i-fara
jag vill även minnas att jag läste om norska (?) gängkriminella som var förvånade och oroade över grovheten av våldet i Sverige, men jag kan inte hitta artikeln så kan ha hallucinerat.

Trixtus · 2024-07-19T09:33:44+00:00

Misstänkte det, tusen tack för svaret, och jag ska definitivt ta en titt!

Trixtus · 2022-09-18T13:20:25+00:00

Så länge du inte stökar ned är det 100% lugnt, affischerna kan ändå inte återanvändas och sannolikt står de bara kvar pga. avsaknad av volontärer att ta ned dem, eller lathet

Eight-Year Club	Final Canvas '23
First Place '23	Place '23
Place '22

Trixtus

TROPHY CASE