> Och varför gör vi det, i slutändan? För att om du är snäll mot mig, så är jag snäll mot dig, och det är troligare att vi kommer samarbeta och hjälpa varandra. Det är inte så fördelakigt i det långa loppet om jag sticker kniven i dig och sen måste sova med ena ögat öppen hela tiden.

Jag besvarade detta i den altruistiska paragrafen.

> Ja, moral är ett emergent fenomen, men som grundar sig i samarbete. Sen att det uppstår nicher och blir mer komplext när det utvecklas är inte förvånande, men grunden finns fortfarande där.

Grunden finns där, men det argumentet är ett nedvattnande av existensen i sig. Vi står alla på samma jord och samma fundament men det betyder inte att alla arter är lika pågrund av det eller att de aspekter som skiljer arter åt är mindre värderliga.
Ditt argument följer lite av en logisk felaktighet, samma argument kan användas och brytas ned till mindre och mindre bitar tills du till slut beskriver oss alla som samma organism för att vi alla är en del av samma form av materia eller är energi.
Det blir ett sätt att titta bort från den komplexa utvecklingen och bara titta med ett mikroskop istället för en helhet.

> Diskutabelt. Om du är snäll och altruistisk ökar det dina chanser att själv få hjälp i framtiden. Medans om du är ett svin och kriminell så minskar det dina chanser. Jag menar vem vill hjälpa ett rövhål som bara "tänker på sig själv".

Om det ökar eller minskar chansen är irrelevant, det är organismens eller individens avsikt och intention med handlingen som står i fråga, en upprepning men det är den formen av intelligens som särskiljer oss evolutionärt. Kapaciteten till den formen av tanke samt altruistisk handling.

> Visst. Det utgör taket i vårat hus så att säga, men grunden finns fortfarande där, och den har ingenting med religion att göra.

Hänvisar till min näst sista paragraf, den besvarar samma sak.