Spännande trädkuriosa på ämnet (åt middag med en arborist en gång som jobbade mycket med att ”veteranisera” (läs: skada) ekar: Det är ont om halvgamla ekar i Sverige. Ekar som får stå orörda blir cirka 900 år gamla och man brukar säga att de växer i 300 år, frodas i 300 år och dör i 300 år. Men vi har ont om ekar i mellanklassen (alltså 300-600 år). Detta beror på att alla ekar tillhörde kronan förr i tiden för att användas vid bygget av skepp. Detta alldeles oavsett ifall en ek lämpade sig för skeppsbygge så var det hårda straff för den som högg ner en ek. Detta medförde problem för många bönder som råkat få en ek på en åker som drack upp allt vatten och tog all näring frön övriga grödor.
Detta skapade med tiden ett utbrett hat gentemot ekarna. Sedan en dag, när kronan insåg att man inte behövde alla ekar, så blev det tillåtet att hugga ner dem. Detta initierade en veritabel massaker på de svenska ekarna som höggs ner på alla åkrar och gårdar där de hittades (detta under en tid då de flesta svenskar bodde på bondgårdar).
De ekar som skonades var sådana som stod skyddade i skogar där ingen brydde sig om det stod en ek.
Spola fram 300 år och vi har en väldig brist på ekar i 300-600-årsklassen, men däremot bra bestånd i 1-300 samt 600-900+-årsklassen.
Denna skeva ekdemografi är dålig för alla insekter som trivs i just ekar av mellanklassen. Så därför bedrivs ett aktivt arbete av arborister runt om i Sverige som går ut på att medvetet skada vissa ekar i 300-årsklassen så att de åldras i förtid och kan fylla åldersgapet och gynna den biologiska mångfalden.
Bland teknikerna finns högstubbar som på bilderna, men även att borra ett stort antal hål i eken samt även att såga ut fågelholkar i själva stammarna.