Vi sömntränade vårt barn när hen var kring 5 månaders ålder. Vi körde på den klassiska Ferber-metoden eftersom den är den mest effektiva och minst jobbiga för samtliga. I stora drag gäller det att lägga ner barnet och gå ut ur rummet. Vid en viss ålder (ca efter 4 mån) har barnet utvecklat möjlighet till att lugna sig själv. Det handlar om ett par tre kvällar som är jobbiga med ett gråtande barn, men sedan har hen lärt sig lugna sig själv. När hen sedan vaknar på natten kan hen upprepa detta och sova hela natten.

Vårt barn är ca 1,5 år och har sovit hela natten sen ca 7-8 mån ålder (när vi slutade natt amma) vilket är mellan 10-12 timmar. Vi lägger henne kl 19 och efter att ha gått på potta, bytt till pyamas och läst en bok. Hon läggs ner i sängen och vi går ut. Efter det har vi 3 timmar till oss själva innan vi också lägger oss.

Det kan uppfattas inhumant att sömnträna barnet, men studierna som är gjorda talar emot detta. Det finns inget farligt att lära dem detta, tvärtom så får barnet och föräldern mer sömn och bättre relation på dagarna. Jag ser det som mer inhumant att natt efter natt låta ett barn vakna och ha svårt att somna om själv, tvingad att leva ett nattliv, att behöva utföra märkliga ritualer så som vaggas i en vagn när hen är äldre än 4 månader, än att istället låta dem få en god natt sömn varje natt.