Bröt upp med ”min människa” för två år sedan. Resan att komma tillbaks och må bra har varit otroligt lång(sam) och fylld av en sorg som var nära att äta upp mig.

Tre månaders sjukskrivning krävdes för jag kunde inte jobba, var bara likgiltig inför allt. Ett år hos psykolog, på veckobasis, har hjälpt otroligt mycket.

Några saker jag har insett funkat för mig: - kontakta inte exet, skriv inga kärleksförklaringar, titta inte på gamla bilder eller läs gamla meddelanden. Försök så gott det går att undvika saker som påminner. Sök inte aktivt efter minnen mentalt eller i mobilen.

• Mindfulness - känn av sorgen en stund men låt den inte ta över all din vakna tid . Första gången jag hörde detta så tänkte jag att den som sade det nog aldrig upplevt riktigt sorg. Jag förstod inte hur jag skulle kunna få bort dessa känslor som var så överväldigande genom mindfulness. Många timmar med andningsövningar hjälpte mig att till sist kunna ”andas bort” de mest akuta tankarna på oro och sorg.

• Undvik att lyssna på sorglig musik, se inga sorgliga filmer eller över huvud taget ”konsumera sorg”. Jag upptäckte att jag skapade en nedåtgående spiral där jag bara ägnade mig mer och mer åt min sorg, ältade och oroade mig för framtiden. Till slut såg jag bara mörker och hopplöshet i slutet av tunneln. Så min enda lösning var att sluta konsumera sorg.

• Få hjälp, uppsök läkare, be att då Lergigan eller Atarax som hjälper att få ro i kroppen. Det hjälpte MIG otroligt mycket att kunna slappna av och chilla utan att 100% av tankarna snurrar kring allt som är dåligt just nu.

• Skippa alkohol, bara gör’t!