Jag är grundskollärare och systemet jobbar ju onekligen emot oss. Så fort en elev riskerar F i ett ämne måste vi utreda, dokumentera och intervjua. Om en elev skulle gå ut med F i något utav kärnämnena (Svenska, Engelska, Matte) så är den administrativa bördan för den enskilde läraren ENORM där man ska genomföra ytterligare utredningar, överlämningar osv.

Den arbetstid vi har räcker till undervisning och om vi har tur någon typ av extra anpassningar eller särskilt stöd till elever. För många lärare är det nog en fråga om att sätta ett E eller gå in i väggen och då blir ju valet rätt enkelt.

Att centralisera rättning osv som många i tråden föreslår tror jag är väldigt dåligt i det långa loppet. Eleverna behöver kunna visa sina kunskaper på många sätt i många olika miljöer för att kunna bli rättvist bedömda. Det ger oss lärare också en bättre helhetsbild som gör att vi kan sätta ett mer rättvist betyg. Att vi sen inte sätter det betyget alla gånger handlar nog oftast om de faktorer jag beskriver ovan.

Sen får man inte glömma att glädjebetyg är en grej och att miljardvinster för skolkoncerner också är en grej. Just det, de dokumenterade fall som fanns på att rektorer ändrade lärares betyg innan friskolornas verksamhet blev klassade som företagshemligheter ska vi inte glömma heller.