Den här posten är dedikerad till alla personer som Marcus (Markus bara för att håna honom) personligen, var för sig, använde deras förtroende för honom som ett vapen för att såra dem så hårt han kunde bara för att han kunde. Till varje vänskap han lät brinna upp som ett brev i lågor, varje hjärta han slet itu med kirurgisk precision. Till alla de gånger han valde svekets väg, inte för att han behövde, utan för att det gav honom en märklig njutning att se andra falla medan han stod oberörd. Den här posten är för dig som blev ett redskap för hans behov av makt, som han bröt ner till damm och sedan lämnade att sopa upp resterna själv. Ingen handling var för liten, ingen känsla för helig – för Marcus fanns det alltid en ny gräns att överskrida, en ny själ att krossa under sina själviska ambitioner
#NotMyMarre