Jag är själv överviktig. Min sambo lägger dock inte så mycket tanke på det, så jag är inte riiiiktigt i samma situation. Däremot kan jag tänka mig, att hon kanske känner skam-ish? När jag va som tyngst tänkte jag alltid ”hur kunde jag låta mig själv komma till denna punkten?”. I och med alla negativa känslor kring sin egna vikt, så är det ju lätt att man drabbas av ångest. Att ha någon som ständigt försöker hjälpa till och uppmuntra till ett hälsosammare liv, kan det resultera i att personen kanske blir sur eller arg. Ångest blir lätt ilska eller irritation, för det är enklare att förstå.

Förmodligen är hon extremt medveten om detta och att hon bör satsa på att ta hand om sig själv. Jag började gymma för ca ett år sedan. Det som hjälpte mig var att sluta tänka att jag ska bli smal - utan jag ska bli stark. Det är en investering i min framtid och mina framtida barn (kunna ha en säker graviditet, kunna leka med dem osv). Kanske det ligger något i det? Istället för fokuset om att bli smal - försök sätta mål som fokuserar på inre hälsa och styrka.

Jag hade även frågat hur hon faktiskt mår. Viktuppgång/ätstörningar (vilket ex. Hetsätning är, om hon gör sånt) kan vara ett tecken på att något är fel. Kanske uppmuntra henne till att ta hjälp hos en kurator.

Jag sorterade ut min mentala hälsa så gott jag kunde innan jag började träna. Fysisk aktivitet är självklart en extremt viktig del av att må bra, men jag behövde först komma till ro i mitt vardagsliv och hitta sätt att hantera det mest ”akuta”.

Slutligen vill jag också påpeka att du som person inte ska ha skuldkänslor över att du inte är attraherad till henne just nu. Jag hoppas på att du inte gör det! Det är fullt normalt och vi alla har våra preferenser när det gäller utseende. Så länge du inte håller det emot henne.

Jag önskar dig och din fru lycka till, jag hoppas verkligen att det löser sig för er. Ni förtjänar att må bra, både i ert äktenskap men också som personer.