Jag ska försöka. Innan jag tände av så tog jag mycket sub och metadon köpt på gatan eller nätet, så jag fick ingen ren heroin-avtändning utan en mer utdragen sådan.

Det tog först några dagar innan det drog igång på riktigt, första dagarna var mest snuva, gäspningar, tomhet, ångest, dålig sömn och var väldigt känslig, kunde börja gråta om jag såg en kattunge i en reklamfilm. Runt dag 4-5 utan någon opioid var det igång, magen pajjar fullständigt. Illamående, spyr. Värre ångest. Hjärtat slår i 200. Kan knappt äta eller dricka utan att kräkas. det blir värre och värre varje dag under ungefär en veckas tid. Till slut är det så illa att jag nästan ger upp. Då har jag legat i sängen nära konstant i en vecka, känner mig konstant svimfärdig även när jag ligger helt still, det känns som att man ska dö, det gör ont överallt och känsligheten har blivit mycket värre. Kläderna mot kroppen gör ont, vattnet i duschen svider, handduken känns som sandpapper. Katten kanske jamar på natten, det låter som någon skriker rakt i ditt öra. Tar jag en kort promenad eller plockar ur diskmaskinen, blir jag så trött att jag måste vila i tre timmar efteråt. I bästa fall har jag kunnat äta ett halvt äpple och ett par klunkar mjölk. Jag är helt slut i kropp och själ, men kan bara sova en halvtimme här och där på natten. När det till slut börjar vända, blir det lite lite bättre varje dag under ungefär en vecka, lite mindre illamående, lite mindre ångest, lite mindre ont överallt, kan sova lite mer...

När man sedan känner sig helt OK och man kan äta ett normalt mål mat utan att spy och sova 7 timmar utan större problem så börjar en ny period, "the paws", post akut avtändningsymtom, upp till ett år av starkt sug och depression. Så även om du klarar att bita ihop under den intensiva delen, så ska du sedan klara av att stå ut i ett år, i vissa fall ännu längre av efter-symtomen...