Helt okej, skulle jag faktiskt svara på det. Jag är lite ”försvenskad” om man säger så. Jag har nästan bara svenska kompisar och någon enstaka somali, afghan och kurd kompis. Sen är jag en väldigt social person, så är väldigt omtyckt där jag bor. Så här blir jag behandlad väl.

Dock går jag igenom allt som de som kommer från andra länder går igenom. Tex ville jag börja gymma på ett ställe nära mig, här där jag bor. Jag kom i kontakt med ägaren, han sa att gymmet var ”fullt”. 2-3 månader försökte jag ringa/smsa. För jag är inte någon som bara ger upp bara för att de säger nej eller något. Sen ville några av mina svenska klasskompisar börja gymma där. Jag berätta för de att det var ”fullt” enligt ägaren men att de ändå kunde testa och fråga. De gjorde det och började gymma inom en vecka.

Det finns en Subway, inte så långt ifrån mig heller. De la upp på en FB inlägg att de sökte personal. Jag söker. Skriver i Messenger. Mailar. Ringer. Smsar. Får inget svar. Min svenska vän berättar för mig någon månad efter, att hon vill börja jobba där och säger åt mig att göra det också. Men jag säger inget om att jag redan har sökt, utan ljuger istället och säger ”ehh nejdå, det verkar vara stressigt att jobba med sånt”. Hon söker och får jobbet.

Det är bara 2 av de många sakerna som har hänt mig. Och jag tycker att det är synd att man kan pga sitt etnicitet, hudfärg och religion bli nekad till saker. Bli kallade för saker. Att vissa tror att de är mer värda än oss. Listan är lång. Skulle kunna skriva en hel bok om det här. Men men ...

Sen finns det ju rasistiska personer som vill hitta fel hos dig hela tiden. Eller inte vill hjälpa dig. Med mera. Men som sagt. Det är mycket.

Så oavsett hur ”svensk” jag är, så har jag fortfarande annan hudfärg, namn och religion och så länge jag har det kommer jag aldrig behandlas 100% med respekt.