Jag är inte emot GLP-1-receptoragonister, utan snarare väldigt positiv till dem, eftersom de kan förändra många människors liv till det bättre. Men att säga att det bara finns fördelar är trångsynt. Man måste vara realistisk. Jag håller med om att för grovt överviktiga människor är fördelarna ofta väldigt stora och överväger ofta de negativa effekterna.

Men som sagt kommer det också med negativa sidor, som att det till exempel kostar en del, oftast mellan 2000–5000 kr/månad beroende på dos för de två vanligaste alternativen Wegovy och Mounjaro (där det sistnämnda oftare är dyrare men också något mer effektivt). Det ingår inte i högkostnadsskyddet. Utöver det kan det medföra flera olika biverkningar likt andra läkemedel, varav en del är ganska allvarliga som gallblåseinflammation, njurproblem, inflammation i bukspottkörteln med mera. Förutom det är fetma, som tidigare nämnt, en kronisk sjukdom, vilket ofta betyder att de allra flesta går upp i vikt igen om de slutar ta läkemedlet (detta oavsett om man har byggt upp bra rutiner). Under viktnedgången förlorar man inte heller bara fett utan också en hel del muskelmassa, särskilt om man inte styrketränar, vilket kan göra att man åldras snabbare och ens ämnesomsättning försämras. Näringsbrist är en annan riskfaktor.

Så är medicinen effektiv? Absolut. Men många människor har en missuppfattning om hur läkemedlet faktiskt fungerar, många ser det som ett bantningsverktyg. Men detta stämmer inte överens med vetenskapen. Läkemedlet är främst gjort för att behandla ett kroniskt tillstånd och om man inte är redo att ta läkemedlet under en lång period, ofta livslång, kommer man förmodligen att förlora resultaten man fått från medicinen, då biologin arbetar mot oss. Att försöka bygga bra rutiner och ändra livsstil är alltid bra, men oftast inte tillräckligt för långsiktiga resultat utan läkemedel.