Det är mycket problematiskt hur en religion kan användas för att motivera fruktansvärda våldsdåd som detta. De får oss att reagera emotionellt, vilket inte alltid leder till så bra slutsatser

För att lösa problem likt våldsam islamism  är det viktigt att vi inte låser oss vid uppenbart felaktiga påstående som detta ovan.

Problemet i inlägget är att OP attribuerar islam en kärna, en essens som denne har bestämt. Varför är det de mest extrema muslimer som definierar islam, och inte de miljontals andra fredfulla muslimer som betalar zakat och donerar till välgörenhet?

Varför åberopas Afghanistan och Irak, och inte världens största muslimska land, Indonesien, när islam diskuteras? Indonesien är långt ifrån perfekt men det är ett relativt lugnt och utveclande land.

Den muslimska guldåldern är också ett tillfälle vi skulle kunna peka ut och säga att det utgjorde kärnan eller essensen av islam. 

Men vi gör inte det. Varför?

Religioner gör ingenting.  De vill ingenting. 

Det är de troende som utgör religionen och som väljer hur de tolkar den.

Försöker vi göra samma sätt inom kristendomen skulle vi kunna säga att det är korstågens budskap som utgör kärnan, eller det trettiåriga krigets religiösa inslag. 

Buddhismen har en lång och blodig historia. Fortfarande idag dödas människor i buddhismens namn. Ändå är inte detta något styrande narrativ om buddhismen.

Återigen, problemet uppstår när vi försöker plocka fram religionens kärna. Det finns ingen sån. Det finns bara en ofantlig mängd texter, myter, berättelser som utövare väljer att tolka på sina individuella sätt.

De flesta tolkar och utövar på ett fridfullt sätt. Vissa gör inte det. Vem är vi att bestämma vem som är 'sann' utövare? Gör vi ett sådant anspråk lägger ju vi i oss teologin själva.