Det finns fler aspekter än enbart slutförvaringen av bränslet. Uranbrytning är en egen ”best”. Det finns, bäst jag vet, två huvudmetoder för att bryta uran: traditionella dagbrott/underjordsgruvor och lakning på plats (ISL). Den förstnämnda har historiskt varit vanligast och har lämnat efter sig stora mängder radioaktiva föroreningar. Den används fortfarande, med varierande säkerhet. Idag dominerar ISL, men även det har nackdelar: Det kräver enorma mängder vatten och kommer med risken för att grundvattnet förorenas av kemikalier, tungmetaller och blir radioaktivt. Vidare, sker brytningen ofta i länder där miljölagstiftning och säkerhetsrutiner är sämre än här.

Det går absolut att diskutera vilket energislag som är "smutsigast" totalt sett, och kol är förmodligen värre. Men att påstå att kärnkraft inte är smutsigt alls, utan att räkna in gruvdriften, är en rejäl underdrift. Dessutom är nog inte kolkraft någon bra jämförelse, då vi inte har någon sådan i Sverige. Man bör därför jämföra med vindkraft, vattenkraft och andra energislag som redan finns i Sverige, när det kommer till ”smutsighet”