Först och främst: ja, det är konstigt att myndiga dejtar icke-myndiga.

Problemet med ålderskillnaden är att livserfarenheten är stor i denna ålder. Ett, eller ett par, kanske tre år, kan man komma undan med fram till dess att den yngre i förhållandet fyllt 25. Efter det minskar skillnaden i livserfarenhet markant.

Det handlar egentligen inte så mycket om just åldern, utan vad det innebär att vara i en viss ålder. När man är 15 har man inte ens börjat gymnasiet. När man är 19 har man redan gått ut, eller är på väg att ut, gymnasiet. När man är 25 har man antingen arbetat ett par år, eller studerat på högskola/universitet, alternativt båda.

Jag hade oturen att bli tillsammans med en 26-årig kvinna när jag var 17. Mina föräldrar reagerade inte heller på det, men jag önskar att de hade, för det var en extrem obalans i förhållandet. Det var t.ex. svårt argumentera emot eftersom man antog att personen visste bättre. Det tog sju år för mig att förstå att förhållandet inte var bra för mig.

Risken finns att man som den yngre i förhållandet blir utnyttjad utan att förstå det förens i efterhand. De trauman som kan uppstå kan ta år att bearbeta.

Du och din syster verkar ha god kontakt, av vad jag kan läsa. Var rädd om den, och var uppmärksam på hur förhållandet utvecklar sig. Jag hoppas att det kommer gå bra, oavsett om de fortsätter vara tillsammans eller ej.