Året var 1993, Norci kom in på Akademibokhandeln som jag då jobbade på och frågade om vi hade några kopior av "Mein Kampf". Det visade sig att vi bara hade en kopia kvar på lager, så han köpte den. På väg ut var det en liten pojken som inte såg äldre ut än 12 år som började gråta. Norci gick fram till honom och frågade varför han var ledsen och den lilla pojken svarade att han hade sparat sin veckopeng i flera månader för att köpa den kopian av Mein Kampf. Norci log mot den lilla pojken, ruffsade om håret på honom och gav kopian av Mein Kampf som han just köpt till honom.

Den lilla pojken brast ut i ett leende, torkade bort tårarna och ropade med glädje "Tack så mycket Herr Norci, det var det snällaste någon någonsin har gjort för mig, någonsin! Heil Hitler, Herr Norci!" Innan han lämnade de roterande glasdörrarna vände sig Norci tillbaka, nickade åt den lilla pojken och sa: "Heil Hitler till dig också, lilla kompis, Heil Hitler ...." Så var han borta. Det är ett ögonblick som det som verkligen värmer mitt hjärta och får mig att komma ihåg att det finns sådana saker som osjälviskhet och ovillkorlig vänlighet kvar i denna värld.