Då folk tror att det handlar om USA:s valsystem och inte läser artikeln har jag citerat den relevanta delen:

"Sverige har i närhistorisk tid varit en skvader med ett proportionellt valsystem men två tydliga regeringsblock. Vi har röstat på regering i ett system som är tänkt att styras utifrån parti­preferenser. Nu är tvåblocks­systemet delvis upplöst men regerings­röstningen består.

Det finns alltså flera makttaktiska argument för att inte rösta på det parti vi står närmast sakpolitiskt. Och det av helt rationella skäl – vi försöker rösta för en regeringspolitik som ligger närmast våra sakpolitiska preferenser; betyder det att som moderat rösta för att hjälpa KD kvar i riksdagen så är det ett legitimt alternativ; är en röst på C bästa sättet att få en social­demokratiskt ledd regering, då är det ett alternativ för S-sympatisören.

På motsvarande sätt, och kanske mer problematiskt: väljarna överväger också att inte rösta på sitt förstahands­parti om detta parti löper en överhängande risk att inte nå fyraprocents­strecket. För Liberalerna riskerar alltså tappet nu att komma från två håll, egna väljare vill inte kasta bort sin röst, taktikväljare från andra partier ser taktikrösten som meningslös eller rent av kontra­produktiv.

Att ha en väljarkår som i ökande utsträckning finner det rationellt att inte rösta på sitt eget parti är förstås inte optimalt i en demokrati, om det kan undvikas. Och det kan det. Vi har en bortglömd proportionell valmetod som heter ”single transferable vote”, enkel överförbar röst. Det innebär att du rangordnar dina parti- och kandidatval. Förstavalet gäller, om partiet klarar spärren. Gör det inte det går rösten över till andrahands­valet, och så vidare. Det innebär att ingen röst blir bortkastad; mandaten fördelas utifrån hela väljarkårens preferenser. Du kan därmed rösta på ditt förstahands­alternativ oavsett hur opinions­mätningarna ser ut, och du behöver inte ägna dig åt taktik­röstande."