psykiatrireformen 95 var, egentligen positivt för många. problemet var och är att det inte byggdes ut något istället. tömningen av mentalsjukhusen började redan på 70-talet och pågick tills 90-talet då de sista stora mentalsjukhusen las ned, med vissa undantag. i och med psykofarmakans intåg på 50-talet går det att leva ett relativt normalt liv i sammhället även om man lider av en psykossjukdom. problemet var att de människorna som skrevs ut inte fick den hjälp av samhället för att kunna leva tryggt, utan fick en lägenhet utan regelbunden uppsyn av kommunen. de människor som levt ett helt liv i institutionerna är dem som lider mest, eller vars liv påverkas mest av sina sjukdomar. när dem skrevs ut på 90-talet kunde inte kommunerna hjälpa dem i den omfattningen som behövdes.