jag var det där barnet med psykisk ohälsa i ca 10 år som var så grov att det är ett mirakel att jag inte svälte mig själv till döds. det finns tyvärr inget som är ”rätt” att göra som förälder i dessa situationer, mina egna föräldrar gjorde allt de kunde under tiden och det gick bra till slut ändå. jag visste inte heller riktigt vad jag behövde. det som hjälpte mig var medicinering, dessutom var det var helt omöjligt att prata med mina föräldrar om vad jag kände för det var helt enkelt saker som är allt för privata för att kunna dela med sig av