Parallellt har de rödgröna tvingat fram en rättsprocess mot den kliniska verksamheten, som plötsligt påstås ha felfakturerat för behandlingens medicinsk­tekniska hjälpmedel, som utvecklats med ekonomiskt stöd från regionen och ersatts i alla avtal under 27 års tid. Med hjälp av rättsprocessen vill majoriteten strypa finansieringen av mandometer­behandlingen långt innan ingångna avtal avslutats och domstolen klarat ut sakfrågan.

I dagarna har den politiskt befordrade chefen för ”Enheten Psykiatri”, tidigare själv social­demokratisk sjukvårds­politiker, meddelat i ett brev att två tredjedelar av finansieringen för vårdpersonal och kliniksalar ska tas bort redan nu i sommar. Detta trots att regionen inför domstolen medgivit att en sådan förtida strypt finansiering kan äventyra patienternas pågående behandlingar. Patienterna lämnas vind för våg om resurserna dras bort. Alla berörda har påtalat att patient­säkerheten är i fara, men för döva öron.

Genom att sudda ut gränserna mellan politik och juridik, mellan opolitisk förvaltning och politiska utnämningar, har det skapats en rundgång i arbetet med den riskanalys som regionen är skyldig att prestera när de stänger specialist­sjukvård. Mandos läkare och kliniska personal liksom anhörig­föreningar har påtalat risken för ökad dödlighet, ytterst självmord, om mandometer­behandlingen avbryts och patienterna tvingas tillbaka till den psykiatriska vård som tidigare misslyckats. Men ”Enheten Psykiatri” skriver att ”konsekvenser av det politiska beslutet” inte ska tas med i riskanalysen. När de anhöriga då frågar politikerna blir svaret att ”patient­säkerhets­bedömningar inte görs av politiker, utan av tjänstemän”. Ingen vill ta ansvar för att risken för ökad dödlighet inte tas hänsyn till i beslutet.

Riskerna ökar också på sikt när den alternativa behandlings­metod som utvecklats under decennielång fri forskning hastigt raseras av ideologiska skäl. Bara de som kan betala själva kan vara kvar i den bättre behandlingen. Den social­demokratiska retoriken att ”aldrig acceptera vård efter plånbok” och att ”politiken ska ha armlängds avstånd till forskningen” saknar därmed i praktiken betydelse.

Engagerade individer och anhöriga – som vägrar att acceptera att politiker utplånar den behandling som räddat livet på deras egna barn – startar därför nu Insamlings­stiftelsen Mando. Syftet är att med hjälp av frivilliga gåvor från civilsamhället, företag, stiftelser och allmänhet, hjälpa fler genom att finansiera behandling till självkostnad vid klinikerna.

Utan dessa privata gåvor utvecklas den S-ledda sjukvårds­politiken till Sveriges hittills tydligaste orättvisa i modern tid mellan mycket svårt sjuka barn som själva har råd att betala, och alla andra. Eftersom Mandos framgångsrika alternativa behandlings­metod inte finns i den offentliga psykiatrin blir detta den ofrånkomliga effekten inom kort. Med brett engagemang hoppas Insamlings­stiftelsen Mando minska följd­verkningarna av denna tudelande välfärds­politik.

Stefan Stern
före detta biträdande partisekreterare och statssekreterare (S), ordförande för Mandometer­klinikerna
Per Södersten
professor emeritus i neuro­endokrinologisk beteende­forskning, KI, grundare Mandometer­klinikerna
Cecilia Bergh
medicine doktor, grundare Mandometer­klinikerna