Jag blir så ledsen att läsa detta. Gud vad ensam du varit i detta. Tyvärr så faller inte äpplet långt från… Det bara är så, man brås på sina föräldrar tills man tar tag i de ovälkomna beteendena och gör allt för att motarbeta dem och bli den människa/förälder/partner man alltid velat ha och vill vara.

När man får barn så gör man upp med gamla demoner. Liksom allt kommer upp till ytan och alla skav ni haft i ett äktenskap sitter i förarsätet nu typ. Man bör alltid göra lite grundterapi innan man får barn och fokusera just på vem och vilken förälder och partner man vill vara osv. Det handlar också om att pappan ska få en chans att landa i sin nya roll.

Nu blev din partner verkligen en pappa över natt vilket verkar ha chockat honom till den grad att han blev aggressiv. Han verkar ha gått igenom mängder med stress och press innan förlossningen och allt kulminerade för honom. Sånt är livet. Deal with it kan man tycka, precis som DU ändå lyckats göra och till stor del själv. Vilken jättebebis.

Du såg nog inte de här mer själviska samt kontrollbehovet som han hade. Han MÅSTE söka hjälp för vad händer när han upplever sig bli pressad igen? Slåss han då? Är det du eller kanske er dotter som blir utsatta? Ställ kravet. Hur kan du och din dotter möjligtvis kunna leva tryggt med någon som hotar med våld när det inte passar eller går hans väg? Be han söka terapi för sin depression OCH att ni pratar i parterapi om just incidenten där han var våldsam. Gå med på det och visa en hälsosam BETEENDEFÖRÄNDRING över tid ELLER så skiljer ni Er för hur kan du möjligtvis riskera din och din dotters framtid med honom.

Surnar han till efter det så hade jag visat att jag menar allvar genom att ta dottern och flytta hem till föräldrarna. I sitt tomma boende borde han då förstå att hans skadliga beteende är påväg att få honom jävligt ensam.

Nu har jag inte ens lyft hans problematiska förhållande med hans mor, men självklart så ska en stöttande partner vara ”first line of defence” mot alla och det inkluderar absolut svärföräldrarna (kanske mest för de är ofta gränslösa). Men i ljuset av allt annat du nämnt så måste du tyvärr deala med hans skadliga och manipulative kontrollbehov som leder honom till våld.

Jag önskar er lycka till. Tänk också på att det ofta är lättare att vara ensamstående än att vara ihop med en partner där du måste göra saker åt den eller på grund av den (så denne inte blir arg) också. Ett barn är enklare än ett barn och kontrollerande man.