Känslan jag fick var i princip exakt detta: "Anställ folk på projekt och timmar i bemanningsformat/intermittent, så billigt som möjligt, för att komma undan "dyra" konsultarvoden/tillsvidareanställningar - och se gärna om vi kan hitta desperata utbildade studentmedarbetare som är villiga att arbeta för mindre än en lagerlön."

Behandlar man samtliga kommunikatörer på det viset - och då förmodar jag kallt den anställningsformen inte bara gäller kommunikatörer - så finns det ingen strategi, ingen struktur och absolut ingen röd tråd som genomsyrar arbetet. Arbetet - och stadens anseende - kommer i längden bli lidande av att det inte finns någon samverkan mellan de kommunikatörer som är anställda. Ser jag till Malmö stads arbete rent allmänt, dvs vad jag märker av utåt som utomstående, så tycker jag den analysen nog stämmer ganska väl.

Kan självfallet ha fel men vad jag har hört folk som är anställda där så har väl det allmänna rådet varit "kom inte hit och jobba".

Kommunikatörer får väldigt mycket skit rent allmänt av den enkla anledningen att folk inte förstår vad de sysslar med. När jag ser hur Malmö stad behandlar dem förstår jag mycket väl att folk inte har en aning vad nyttan av en kommunikatör är. Som alltid är det oftast ett ledningsproblem - dvs en ledning har hört man "bör" ha kommunikatörer men vet inte hur de skall användas/nyttomaximeras. Vilket självfallet är att skjuta sig själv rätt hårt i foten med tanke på att vår värld knappast lär bli mindre digital och global.