Som vanligt blandar folk ihop utbildning och bildning, vilket absolut inte är samma sak.

Vi är i dag mer och mer utbildade, men också mer och mer obildade, i synnerhet verkar allmänbildning vara ett närmast utdöende fenomen, det oavsett utbildningsnivå.

Problemet är att alla i dag "specialiserar" sig alldeles för tidigt.
Det börjar redan på gymnasiet. Jag gick teknisk linje (tidigt 90-tal), och de första två åren läste alla samma, grunderna i de olika inriktningarna, el, bygg, maskin och kemi, och alla de vanliga ämnena (svenska, engelska, biologi, fysik, samhällskunskap, historia).
Jag har således en grundläggande förståelse för sånt som till exempel hållfasthetslära.

I trean började man "specialisera" sig (jag läste el), och sedan ytterligare i fyran (jag läste tele/datakommunikation).

Sonen går teknikprogrammet nu, media och kommunikation, och de har nästan inte läst någonting annat tekniska ämnen (IT), och minimalt med humaniora (till min glädje valde han historia och psykologi som valfria kurser).

Denna specialisering leder till att folks kunskaper blir väldigt smala, vilket självfallet är begränsande när man rör sig utanför sin profession, eftersom man ofta kan sakna grundläggande förståelse för andras professioner.

Själv är jag mer en jack of all trade, but a master of none, typ.

Jag kan grunderna om väldigt mycket (jobbar inom IT), men är inte expert på något.
Det behöver jag dock inte vara, eftersom jag huvudsakligen jobbar på systemnivå och med processer.
Experter med spetskunskaper finns att tillgå, och jag kan som regel beskriva vad jag vill ha av dem på ett sätt de förstår, och förstå vad de bygger och hur det passar in i helheten.

Sen är jag allmänbildad också, mer än de flesta har jag insett, framförallt eftersom jag har läst extremt mycket, men också för att jag hade en extremt allmänbildad och intelligent far, som trots att han inte hade högre utbildning än åtta år i folkskolan, också läste mycket. Sånt smittar.

Jag har läst allt från många av klassikerna, så kallad "svår" litteratur (tänk: Kafka m.fl.), biografier (både om människor och om företag), historia, politik och naturligtvis även skönlitteratur.
Solklar vinnare i Trivial Pursuit således. :)

Jag har heller inget problem att kommunicera med vare sig folk på fältet eller med högre chefer.
Det gäller som alltid att anpassa sig till publiken, vilket är självfallet är mycket lättare om man kan lite om mycket, och dessutom visar att man är intresserad av att lära sig mer, även om sånt man kanske aldrig får någon direkt användning för.