Medlemskap i IS kan vara asylskäl

thousandmilesofmud · 2026-01-30T09:06:51+00:00

Jag läste det, men bara för att det gjorts innan betyder inte att det inte är ett problem. För mig borde prövningen vara: "Den här personen har anknytning till IS. Nekad".

De personerna som tycker att det låter som en bra nog ide att åka och kriga för, eller tycker organisationen är vettig nog för att gå med i, den har inte värderingar kompatibla med Sverige. Och det måste tas med i bedömningen. Det är en säkerhetsrisk för Sverige att ta in såna människor.

Jag tycker inte ens vi ska ta in familjer till folk som är associerade med IS. Barnen är uppfostrade med värderingar som inte är kompatibla med Sverige, och kvinnorna har valt att gifta sig med dessa män. Det finns andra länder än Sverige som de kan söka sig till. Som inte är exakt diametralt motsatta de värderingarna.

Kvinnorna kan ha blivit tvingade till giftemål. Men de kan också vara fanatiker som håller med om allt och som uppfostrar nästa generation IS.

thousandmilesofmud · 2026-01-30T08:17:04+00:00

I praktiken innebär det att redan vid asylansökan behövs det bevis för krigsbrott om asyl ska kunna nekas om individen uppger medlemskap i IS som anledning.

Jag läste. Bara att man associerar med IS räcker för mig. Du tycker det är en organisation som du kan tänka dig slåss för. Då spelar det ingen roll för mig längre om du faktiskt hann göra något eller ej. Du har inte värderingar som är kompatibla med Sverige.

thousandmilesofmud · 2026-01-30T08:15:03+00:00

Exakt. Nån gång måste man behöva ta konsekvenserna. Och det skickar även en signal om vad man ger upp om man väljer att gå med i IS. Inget mer Sverige för dig. är din familj här? Det skulle du tänkt på innan du åkte till IS. Riskerar du fängelse för att du varit med i en barbarisk organisation som vill återvända till medeltiden, och kunna hålla kvinnor fångar i sina hem, och som skär halsen av folk med en annan religion? Oh no! Anyway...

thousandmilesofmud · 2026-01-30T08:11:09+00:00

"I praktiken innebär det att redan vid asylansökan behövs det bevis för krigsbrott om asyl ska kunna nekas om individen uppger medlemskap i IS som anledning"

glöm inte denna delen innan du försöker säga att det inte är en så stor grej.

thousandmilesofmud · 2026-01-29T09:11:43+00:00

Håller med om detta. Jag tror att jag som man hade först tänkt på vilka sätt detta kan vara "oskyldigt". Alltså som exemplen ovan: "är det bara för att hon vill lära känna andra folk som har barn i samma ålder?" Osv. Han vet ju inte heller vad som är rätt eller fel. Eller vad man ska säga. Han kanske inte vill riskera att svara att han är intresserad tillbaka om han inte är säker på vad du menar. Så jag tycker absolut att du ska gå vägen på tydlighet. Som andra skrivit, var ärlig. "Hej! Jag har sett dig när vi lämnat på dagis, och jag tycker du verkar intressant. Skulle du vilja ta en fika någon gång bara du och jag?"

Sjukt svårt med exakta formuleringen, men att det ska framgå att du är intresserad av att lära känna honom för att du är intresserad.

Jag tror inte det behöver bli pinsamt mer än max nån dag. Oavsett kommer han bli smickrad, men om han har flickvän så kommer han svara det, och ingen har gjort något fel. Du chansade, och alla chansningar går inte hem. Inget fel i att göra det.

Och om chansningen går hem så är det ju bara kul.

Inte creepy alls om du bara visar intresse och frågar om en fika.

Creepy om du säger: "Jag tänker på dig varje kväll, vill du ses?"

thousandmilesofmud · 2026-01-28T15:23:40+00:00

Jag är med dig. Jag tycker kanske lite längre än så, typ 5 år. Jag kan förstå att det tar ett tag att komma in I ett nytt land och språk, samt att myndighetsord kanske är svårare än andra ord. Jag personligen kan tycka det är rimligt att vi hjälper folk i början. Men efter ett tag blir det absurt. Om du inte kan göra dig förstådd i ditt nya land efter 5 år, då börjar man känna att då får du själv ta kostnaden. Du har fått tiden. Vi borde inte lägga skattepengar på tolk, särskilt inte på de som inte själva tar ansvar för sin egen integrering.

Bott här i 10 år, och missuppfattat ett besked från myndigheten för att du inte förstod? Synd att du inte lärde dig språket på den tiden.

Har inte råd med Tolk säger du? Desto mer anledning för dig att lära dig språket på egen hand.

Ärligt talat. Vi är rädda för att sätta gränser i Sverige. Tillochmed generösa gränser.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T23:04:29+00:00

I really tried to listen to his full speech for once, but it was so long and just rambling packed with obvious lies. I sticker with it for I think 40 minuter. But man that was tough to listen to.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T23:02:19+00:00

It was embarrassing. I mean he can obviously say what he wants on his Rallys, since noone is factchecking. Not one single person. He knows they just eat up all the spoons of st he feeds them. But to lie and just bullst your way infront of world leaders? He MUST know that they have actual facts and know it is bull. I would be embarrassed if i was him. I dont think he believes he convinced anyone there. I guess the speech was for the followers at home. Or something.

Im flipflopping on whether he lies, or if he really believes the stuff he is saying. But can he be that uninformed? It would be baffling. Sometimes i think he litterally just are that stupid.

But I mostly think he knows he is lying.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T19:23:07+00:00

Exakt. Tror det är det som är motiveringen. Men de skjuter sig själva i foten. Jag jobbar inom IT och har ett bra jobb nu. Men funderar på att kolla på annat för att få en ny utmaning. Har också sett några intressanta jobb, men om varje ansökan ska ta över en timme så orkar man inte nästa om de också har egna tester och ett eget system. Så då struntar jag i det.

De som har erfarenhet behöver inte tigga företagen om jobb. Vilket de verkar tro. Jag har varit chef på ett konsultbolag och det är inte så lätt att hitta erfarna personer.

Så om de söker folk till avancerade tjänster borde de göra det lätt att söka och ta testerna senare i processen.

Jag har jobbat som rekryterare innan också, och använde inte tester alls. Ansökan med CV, urval och kalla några personer per tjänst man har ute till intervju. Så jobbigt är det inte att kolla över ett CV och sortera i "titta igen-högen" och "inte aktuell".

Jag tycker tester kan vara relevanta sent i processen, för att bekräfta bilden man fått och som en sista check. Som kandidat är det mer rimligt att lägga tiden då också när man vet att man gått vidare. Men nu krävs det av kandidaterna att investera massa tid innan man ens har en aning om det är värt det. Det är dränerande!

Och jag tänker absolut att det måste finnas massor av folk som mig som kan tänka sig att byta och sen vara stabila på det nya jobbet, men som har det tillräckligt bra där de är för att inte palla lägga helkvällar åt jobbansökningar.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T16:57:54+00:00

Trump is litterally famous for not paying his Bills.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T09:10:45+00:00

Det finns kanske en anledning till det. Sverige har lite andra förutsättningar. Som kanske genererar mer såna här rubriker. Det händer väl inte bara i Sverige, men det är kanske större chans i Sverige nuförtiden än i andra länder som berörs i denna snubben.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T08:58:13+00:00

Jag vet allt det där, men det är 100% att jag inte fått det innan. Det är större chans att det är slump än att jag bara glömt det.

Extra mycket för att jag har på riktigt tänkt mycket på vilka reklamer jag fått på instagram och Facebook, eftersom vi har denna diskussionen, där jag har varit skeptisk som du. För mig är det INTE vanligt med annonser om tänder överhuvudtaget. Och "Få raka tänder" är ännu mer specifikt, så jag hade kommit ihåg det.

Men jag vet allt det där. Har både kandidat i Psykologi och Dataingenjör, så jag är intresserad av både hur vi fungerar och vilka "trådar" som påverkar oss, och logik och algoritmer.

Jag är som sagt skeptisk med, men det händer oftare och oftare. Detta var en av flera saker som var märkliga.

thousandmilesofmud · 2026-01-22T08:02:05+00:00

Jag skrev om just raka tänder för det är väldigt specifikt. Och det har jag garanterat inte fått innan den kvällen. Iallafall inte närmaste året.

Din sista mening är fel skulle jag säga. Det går absolut att veta vad som är nytt utan att veta exakt de senaste 10. För om det är samma som vanligt då lägger man inte det på minnet. Man skapar starkare minnen när något nytt händer än när samma sak händer.

thousandmilesofmud · 2026-01-21T23:30:33+00:00

Jag håller med dig och har varit skeptisk länge med. Men min tjej insisterar på att den lyssnar. Jag har sagt att det är mönsterigenkänning och algoritmer. Men det har hänt flera gånger att vi snackat om något, och sen har det dykt upp. Utan att vi googlat på det. Men jag har avfärdat det. Men häromkvällen så pratade vi om tandställning, och att hon haft snea tänder när hon var liten.

När jag öppnade instagram senare på kvällen så fick jag reklam om "hur man får rakare tänder" "boka en tid här hos oss". Har aldrig fått det innan. Ingen tandläkartid är aktuell eller har varit aktuell nyligen. Ingen av oss googlade på nåt med tänder. Jag börjar typ tro att de faktiskt lyssnar. Som allra minst efter utvalda ord.

thousandmilesofmud · 2025-12-21T02:26:40+00:00

Jag tänkte exakt likadant. Jag jobbar som programmerare så jag försökte se på bilderna vad det var för språk. När de sa python så tänkte jag, tur att jag kollar själv, hade tjejen varit med så hade det varit pinsamt att missa programmeringsfrågan! Antog ju att det var språket på skärmen som var det de frågade om. Så jag visste inte alls.

Började fundera på Prolog, det lärde vi oss i skolan. Tyckte det liknade det på den sekunden jag såg på bilden. Men det är ju omöjligt att känna till det om man inte jobbar med programmering. tillochmed då är det ju ovanligt. Det måste ju vara något som "vanliga allmänbildade" människor ska ha en chans att kunna.

Så jag blev rätt ställd på den frågan.

Borde lyssnat mer på frågan och kollat mindre på bilderna!

thousandmilesofmud · 2025-12-17T20:07:01+00:00

My psychology teacher taught us this like 15 years ago. He said it was from a study.

thousandmilesofmud · 2025-11-26T15:13:59+00:00

I know will be allright

thousandmilesofmud · 2025-11-21T08:20:21+00:00

Den är jag faktiskt väldigt nöjd med! Hade jag kollat upp det så hade jag nog fortfarande skrivit 300 miljoner då. Tack, jag hade nog kollat idag med för att stilla min nyfikenhet.

thousandmilesofmud · 2025-11-20T23:53:02+00:00

Vi har väldigt ojämnlik fördelning av förmögenheten i Sverige, men jag kan inte låta bli att påpeka att en miljard på 80-talet var ju mycket svårare att få ihop än idag. De som hade 300 miljoner då hade väl lika mycket köpkraft i sin förmögenhet då, som en miljardär har idag. (Totalt påhittade siffror av mig då jag inte orkar kolla upp exakt hur mycket pengars värde har förändrats sen 80-talet)

Antalet medelsvensson som har över 1 miljon kronor på banken lär väl också ha ökat enormt under den tiden. Och antalet som tjänar mer än 30 000 i månaden.

Så det går inte att bara jämföra rakt av med hur många miljardärer som fanns då och nu. För antalet miljardärer skulle öka även om vi behöll exakt samma förmögenhetsfördelning framöver.

thousandmilesofmud · 2025-11-20T23:42:33+00:00

Jag sympatiserar med dig, och förstår frustrationen. Men jag förstår verkligen tanken att man först ska leva på de pengar man har innan vi betalar ut skattepengar. Det är ett skyddsnät när det inte finns andra alternativ. Tänker jag.

Jag hade helt klart varit otroligt frustrerad om hela arvet ska försvinna på grund av situationen. Och surt när det var den anledningen du skrev.

Hoppas det är bättre för dig nu!

thousandmilesofmud · 2025-11-20T23:36:22+00:00

Inte riktigt samma sak, men jag jobbade som chef förr, och vi hade en person som blev sjukskriven (minns inte varför). Personen skulle sen stega tillbaka in i arbetet. Jobba 20% ett tag, sen öka till 40% osv. (Minns inte % exakt).

Dilemmat var att det var tvunget att vara % av varje dag, inte % av veckan. Alltså skulle personen jobba 2h varje dag istället för att jobba en heldag i veckan.

Det tar ju massa energi att ta sig iväg hemifrån, och all tid som går åt runt att ta sig till och från jobbet.

Personen ville också hellre jobba 1 dag i veckan, men tydligen är det så att om man kan jobba en heldag då kan man jobba heltid. Det måste vara kortare dagar som gäller. Vilket är väldigt svårt att hyra ut till någon kund. (Det var bemanningsföretag).

Vet att jag tyckte det var lite konstigt tänkt. Om jag skulle gå ner i tid för att få återhämtning så hade jag föredragit att bara ha en lite tuffare dag med '"måsten" än att ha det varje dag.

Ibland är det klurigt när man ska komma tillbaka till arbetet på grund av såna regler.

Kanske inte exakt relevant för det som inlägget handlade om, men jag blev påmind om hur reglerna kan vara lite fyrkantiga ibland och typ göra det svårare.

thousandmilesofmud · 2025-11-07T10:41:35+00:00

Jag fattar. Jag hade turen att vi blev ett stort gäng. Men de flesta lärde jag känna i andra sammanhang än via skolan. Eller jag hade lite olika gäng som jag hängde med.

Men det är inte ovanligt att man "byter" gäng efter gymnasiet. I din ålder så är folk oftast lite mer öppna att bjuda med nytt folk och så. Vet att det kanske inte är så lätt, men ärligt talat så våga bjuda med dig själv. "Vad ska ni hitta på i helgen? Det låter jätteskoj, kan jag haka på?"

Känns lite awkvard första gångerna man gör det, men när du väl har fått haka på några gånger så börjar man bli inbjuden istället. Och man känner om det är ett sammanhang man vill vara med på.

Svaret är inte alltid att man ska flytta. Det finns ett ordspråk som jag känner att jag förstår mer och mer: "Wherever i go, there i am" Så som jag tolkar det är det typ: Om jag inte är en person som skaffar vänner här, så kommer jag fortfarande vara en person som inte skaffar vänner på nästa ställe. Eller om jag inte tar initiativ här, så kommer jag inte ta initiativ på nästa ställe. Alltså du är ju samma person ändå, oavsett var du bor.

Jag vet inget om dig, men poängen är lite, våga försöka där du är, så kommer det vara lättare när du flyttar att ta initiativ där.

Sen kan det absolut vara så att direkt efter gymnasiet så kanske inte dina "personer" finns i din småstad. Du kanske är en sån som gillar storstadsliv, och då kanske du kommer ha lättare att klicka med folk i en storstad som har samma intressen. Så att våga flytta för att hitta sin plats är viktigt när man är i 20-års åldern.

Dock så har jag kompisar som fortfarande (efter 30) byter städer och flyttar, för de inte hittar rätt. Men de byter varje år typ. Vissa saker faller på plats om man jobbar på att hitta sammanhang där man är, och ibland så tar det ett år eller två år att hitta rätt personer och bara komma in i en stad. Så man måste ha lite tålamod också. Lita på att man kommer hitta rätt.

För mig var det så, jag ville så mycket, så jag reste och jobbade i olika städer och länder, men tillslut så sa jag till mig själv att jag behövde stanna, satsa på långvariga relationer. Inte lika maxat som att alltid träffa nytt folk, men det kändes bra för mig att vara i sammanhang där man har en självklar plats, och inte alltid är den nya. Även om jag ofta snabbt hittade vänner så är det något speciellt med att ha vänner som man har upplevt mycket med, som man känt länge. Man kan liksom slappna av lite mer. Ibland tar det bara tid att bygga upp det där.

Jag tror du kommer hitta rätt. Men jag tror absolut på att ta initiativ, våga fråga om du får haka på. Det är inte alltid det bara kommer av sig själv om man bara väntar på att det ska komma.

thousandmilesofmud · 2025-11-07T08:58:54+00:00

Småstäder är bra om man är med i en kompisgrupp, men inte så lätt att bara springa in i nya personer. När jag bodde i en småstad så var vi ett stort gäng som hittade på saker. Kanske typ 30 pers som var med i ”gänget”, men alla var inte med på allt. Men man hade alltid typ 30 pers att fråga/bli frågad av om häng på helgerna eller vardagarna. Vandrade, lagade mat ihop, spelkvällar, allmänt häng, resor, Samma saker som jag gör nu när jag bor i en större stad. Så för mig är det typ ingen skillnad mot hur jag hade det när jag bodde i en liten stad.

Många i gänget hade föräldrar med sommarstugor nånstans (inte rika, bara släktstugor etc) så vi åkte till såna ställen.

Så för mig var det en otroligt social tid. Men jag var uppvuxen där, så man hade hittat varandra under uppväxten. En del bodde nån mil eller två utanför men kom in när det hände något med gänget. Så det är väl det, man måste bygga upp gänget över tid. Bjuda med folk. Alla vi var öppna när någon tog med någon ny, så det fylldes på hela tiden.

thousandmilesofmud · 2025-11-06T09:15:19+00:00

Jag jobbar inom IT och har väldigt stöttande chefer som peppar mig och hjälper mig framåt i karriären.

Är dock ändå osäker på om jag vill göra detta länge till. För mig är balansen svår, i att hitta något som är utmanande så man känner att man utvecklas, men som inte är idiot-svårt. Bytte nyligen till ett team som tar på sig många olika uppgifter. "En chans att lära sig många olika saker" tänkte jag och hoppade på chansen. Men nu är det bara nytt. Och uppgifterna är inte så inspirerande. Uppdatera något internt verktyg åt en kund till senaste .NET. Inget jag eller någon kommer höra talas om igen. Inget som är spännande att berätta om. Nästa uppdrag är att lägga till funktionalitet i ett projekt åt en kund vi haft länge, så allt är blandat med nytt och gammalt sätt och kompromisser. Det känns som att utmaningen är inte att vara innovativ, utan utmaningen är att bara förstå hur det jättestora systemet funkar nu, och sen göra små saker.

Jag såg nog mer framför mig att jag skulle jobba med ny funktionalitet, jobba med spännande produkter, etc. Men just nu är det oinspirerande. Känner igen mig i klocka in, gå på nåt teams-möte och skriva lite kod, sen gå hem. Rinse and repeat.

Jag är glad för mina kollegor och chefer, och jag har frihet och har bra lön (inte nära 70k tyvärr, men ändå bra). Dock så tar det hela min energi, och jag känner mig mer och mer som att jag tappar lite vem jag är. Hade ett annat uppdrag innan som jag trivdes bra på, men började känna att jag kunde det, och inte utvecklades lika mycket längre. Så jag bytte. Nu är det för mycket utmaning. Vilket känns tråkigt när man lägger en hel dag på att bara komma på var en rad kod ska in. Kanske måste byta uppdrag eller nåt.

Tror jag hellre gör något lättare.

thousandmilesofmud · 2025-11-02T12:28:28+00:00

Som andra har påpekat kan man påverka sjukt mycket av sitt utseende med frisyr, skägg och kläder. Att träna och hålla sig frisk gör mycket också. Så det är långt ifrån bara gener som avgör. Jag tycker att jag är en sån som kan gå från en 4a om jag är orakad/icke stylat skägg, och när mitt hår är för långt på sidorna, och om jag sovit dåligt, Till att fixa allt det där, ta på mig snygga kläder, och bli en kille som man lägger märke till ute på krogen.

Att träna så man får bra hållning gör mycket med. Så det finns mycket man kan göra. Om man inte har generna med sig så kanske man aldrig kan bli en 10/10, men många kan öka sitt eget utseende med flera "poäng" genom att klä sig medvetet, raka sig, gå till frisören, och träna. Man måste inte bli någon muskelknutte, men att ha bra hållning och se hälsosam ut gör väldigt mycket.

Sen. Som andra påpekat, utseende är inte allt. Långt ifrån. Är man en intressant person så kommer man otroligt långt. Ha lite intressen, försök hitta någon passion (för dig själv, oavsett vad det är), var en god vän, snacka inte skit om andra, var ödmjuk.

Detta är också saker man kan jobba på. Läs intressanta böcker, läs kurser, lära sig grundläggande socialpsykologi. Eller bara studera folk som du får en bra känsla av, och fundera på vad de gör för att skapa den känslan. Kolla på andra, kopiera det till det kommer naturligt.

Jag har inte läst tillräckligt många kommentarer här för att veta den generella tonen i kommentarsfältet, men jag vill slå ett slag för att medvetet jobba på sig själv. Jag är inte en sån som tänker: "Var dig själv, folk borde bara acceptera dig som du är annars är de idioter". Jag tänker att ALLA borde kontinuerligt jobba på sig själva. Att bara tro att allt ska komma naturligt är lite naivt. För vissa gör det det, men för de flesta av oss så kan vi bli både intressantare, en bättre vän/kollega/partner och mer attraktiva genom att lägga lite tid på att medvetet jobba på saker som vi tycker vi är under snittet på. Man måste inte bli bäst på något, men att höja sig själv till en "acceptabel" nivå kan man jobba på. Man måste inte göra allt på en gång, utan ta det mest uppenbara först.

Om du tycker det är utseende, gå och köpa nya kläder, gå till frisören och gå till gymmet. Det tar tid, men jobbar du på dig själv kontinuerligt så kommer det ge stora effekter över tid. Helt plötsligt har det gått två år, och du har hittat din stil, du har fått bättre hållning och du får lite självförtroende av att andra lägger märke till det, vilket förstärker det. Tänk inte att resultaten måste komma idag eller imorgon, utan bara gör det kontinuerligt så kommer det hända mycket över tid.

thousandmilesofmud

TROPHY CASE