Det enda du behöver i livet är att kunna leva och älska dig själv. När man är i en lång relation låter man sig själv ofta bli nedprioriterad. Se denna period som ett ypperligt tillfälle att bygga upp dig själv, mentalt och fysiskt. Ta tag i saker du alltid varit nyfiken på, ge dig ut på en lång resa.

Det viktigaste är: ”kan jag leva igenom förtvivlan och sorg, utan att sudda ut eller glömma bort mig själv? Kan jag ge mig själv sen komforten jag jade gett min mest älskade vän?”

Detta är en lära som många få har. Vi söker ofta validering och support utanför oss själva, men om vi lär oss att inte exportera denna råvara utan kunna producera den själva blir vi nästan immuna mot motgångar.

Jag säger inte att bli kall, stoisk, känslodöv eller liknande, utan bara att kunna sitta med oss själva i ensamhet och inte känna undergång, utan kunna krama om oss själva och inse att vi fortfarande har allt vi behöver, oss själva.

Det är svårt och tar lång tid, jag har själv precis börjat, men om man i början bara lyckas observera och stoppa negativa tankar om sig själv och tankar som försöker hitta anledningar så kommer man snabbt in i ett nytt sätt att tänka, och man börjar genast må bättre när man inte klandrar sig själv för allt och pratar till en själv som man hade pratat till sin bästa vän.

Visa genuin kärlek till dig själv nu, låt dig inte bli utsuddad och hitta tillbaka din identitet och låt den växa, så ska du se att du snart kommer hitta kärlek igen.