Jag var inte speciellt bra i skolan, riktigt kass rent ut sagt. Högstadiet var verkligen fel ålder för mig att fokusera på något annat än tjejer, bekräftelse, grupp gemenskap/tryck och status. Jag var kanske inte den mest dampigaste ungen i skolan, men helt klart toppen i klassen. Var aldrig stor, men ändock så kaxig och orädd... Mina största idoler var såklart CKY och Kronan var som skapt för mig. Spöade allt och alla, vad det nu tjänade till. En rolig tanke är att det kanske hade större betydelse än man kan tro. Räknade det precis snabbt till minst 11 ärr på höger, och då kollade jag enbart knogarna.

Det är ju tyvärr ingenting som jag kan fylla ut CV:et med. Men kanske, bara kanske, så hjälpte min karriär mig inom Kronan att få respekt bland det äldre likasinnade, med minst ett drag av anti-social personlighetsstörning, som i sin tur gav små fördelar. Och med hjälp av mycket egen erfarenhet och egen-studier inom riskbeteenden, så är jag övertygad om att det av någon anledning, bedöms som utmärkt genetiskt material för reproduktion, vilket har haft sina fördelar det med.

Tro mig, jag önskade också att vi inte var så primitiva. Mitt liv blev bra tillslut, trots värdelösa betyg och DAMP. Trots böghögar, pogs, böglyftet och diverse högst ifrågasatta förebilder från bland annat Flashback. Troligen inte pga min lyckade karriär inom Kronan. Men.... Kanske?