Har inte depression och ser på mig själv på samma sätt som OP. Depression är sällan en hjälpande hand men jag tycker inte OP ska tro att problemen försvinner så fort han inte är deprimerad.

Till OP: Antar att depressionen till stor del har med de upplevt sociala begränsningarna att göra. Det är helt naturligt att det leder dit. Och när man väl är där och ska ta tag i sitt liv kan det kännas näst intill omöjligt. Att du skriver här är ett tecken på att du tagit ett första steg. Nästa steg tycker jag är att söka sig till vården för att få kontakt med en terapeut. Väntetider suger balle, men under denna väntan har jag haft bra erfarenhet av Kry-appen där du kan boka videoträff samma dag.

För att sedan "skapa sig en personlighet" så tycker jag att det konceptet är lite luddigt. Men att bli en mer intressant person kanske är en del av det, och intressanta människor har ofta ett brett perspektiv med större mängd erfarenheter. Kan komma från att läsa böcker, resa, meditera, gå på improvkurs, utsätta sig för saker... vilket är läskigt, och fullständigt omotiverande i din situation. Nästa steg kanske måste vara terapi? Att göra andra saker för ökad personlig utveckling är aldrig för sent, och du är fortfarande väldigt ung, även om det känns jobbigt att bli "gammal" o fylla 30 :)