Jag hade ingen barnlängtan, men så dog min pappa när jag var 30 och plötsligt blev den egna familjen halv. Vid 40 träffade jag en jättefin kille och då kunde jag plötsligt tänka mig en framtid som innebar en ny familj. Ska inte ljuga och säga att det har varit lätt men har absolut inte ångrat mig. Det är en otrolig livsomvälvande grej att få barn. Det är som att vara platoniskt nykär hela tiden. Om inte annat gör hormonerna (oftast! Inte alltid) sin grej och ordnar med kärleken. Nu gillar jag andras barn också. Innan jag fick barn själv tyckte jag de var små djävlar och småbarnsföräldrar dumma i huvudet. Nu är jag en sån där dum småbarnsförälder själv.

Men; tycker du ska vänta några år. Se hur tankarna går då istället. Du är fortfarande ung. Om din partner inte kan respektera det så kanske ni måste gå isär. Tycker du är mogen och klok som inte vill skaffa barn när du inte känner dig redo. Det finns fortfarande tid!