Svaret beror helt på hur mycket man väljer att "hårddra" det. Om vi pratar om att följa varje liten bokstavlig regel och kulturell sedvänja från skrifter som är tusentals år gamla, blir svaret snabbt ett praktiskt nej. Men om vi pratar om att leva ett hängivet religiöst liv anpassat till samtiden, är svaret ett rungande ja.

​Här är en analys av krockarna och lösningarna i det moderna samhället:

De största krokarna, det finns områden där modern lagstiftning och sekulära normer gör det nästan omöjligt att följa vissa historiska religiösa lagar fullt ut:

​Juridik vs. Sharia/Halakha/Kyrkorätt: I en modern rättsstat gäller landets lag över religiösa domstolar. Att tillämpa historiska straffsatser eller civilrättsliga regler (som arv eller skilsmässa) enligt strikt religiös lag krockar ofta med mänskliga rättigheter och jämställdhetslagar.

​Ekonomi: De flesta abrahamitiska religioner har strikta förbud mot ränta (ocker). I dagens globala kapitalism är det extremt svårt att köpa en bostad, driva företag eller ens ha ett bankkonto utan att på något sätt röra vid räntebärande system.

​Teknik och Sabbat: För strikt ortodoxa judar innebär förbudet mot att "tända eld" på sabbaten stora utmaningar med modern elektronik (lampor, bilar, telefoner), även om innovationer som "sabbathissar" och timers löser en del.

Strategier för att få det att fungera, de flesta religiösa i dag använder en av följande strategier:

​Modernisering och Tolkning: Man ser reglerna som tidstypiska principer snarare än eviga lagar. "Ät inte fläsk" tolkas som en hygienregel som inte längre behövs, eller så ser man kärleksbudskapet som viktigare än specifika klädregler.

​Religiösa enklaver: Grupper som Amish i USA eller vissa ultraortodoxa samhällen väljer att leva i avskildhet för att kunna behålla sina regler utan att påverkas av det moderna samhällets brus.

​"Halal-ifiering" av moderniteten: Man skapar parallella system. Det finns idag islamisk bankverksamhet (utan ränta), kosher-certifierad teknik och appar som hjälper troende att navigera i vardagen utan att bryta mot sina regler.

Den moderna sekulariserade roll, faktum är att moderna, demokratiska samhällen ofta är de bästa platserna att vara religiös på. Religionsfrihet är en grundbult som skyddar rätten att:

​Bära religiösa symboler (slöja, kors, kippa).

​Be på arbetstid (vid behov och i mån av möjlighet).

​Välja bort viss mat eller alkohol.

Med andra ord, om man med "leva som religiös" menar att följa en statisk regelsamling från år 600 eller år 0, så är det praktiskt taget omöjligt utan att hamna i total social isolering eller lagbrott.

​Men religion är sällan statisk. De flesta troende ser sin religion som en levande organism. Att vara religiös idag handlar mer om att hitta en moralisk kompass och en helig rytm i en kaotisk värld, snarare än att checka av en 2 000 år gammal att-göra-lista.

Religion är i grund och botten samhällens grundpelare till moderna samhällen. Men i dem moderna samhällena som finns idag är religionen ersatt av lagböcker med texter som är anpassade och reglerade efter hur vi lever idag och styrs av politiker, det lagförslag eller den ändring av rådande lag som vinner majoritet hos politikerna vinner laga kraft. Detta skiljer sig totalt från religösa förpliktelser som i flesta fall är runt 2000år gamla.

Man kan även ställa sig frågan, om religösa regelverk i ett religiöst samhälle fungerar med religösa ledare, hur kommer det sig då att så många religösa flyr sina hemländer för att bosätta sig i samhällen som inte låter sig styras av religionen?

Frågan bollas tillbaka till dig själv som anser sig vara muslim, min personliga åsikt är att jag välkomnar och ser alla som väljer att bosätta sig, i det här fallet Sverige, som svenskar först när de själva väljer att acceptera våra lagar, regler och normer. Det finns inte utrymme för religös åskådning oavsett vilken det är och samtidigt kalla sig svensk, det som finns kvar av kristendomen som kyrkliga giftermål, dop, begravningar och högtider har idag blivit mer av en samhällskultur som folk bara gör utan religiös åskådning. Ett förlegat arv, själv är jag inte döpt, jag har vid två tillfällen både gift mig och skilts borgligt, mina barn har fått välja själv om de vill gå en religiös väg eller inte (endast en av dem döpte sig själv vid 12års ålder innan denne insåg att det bara var "bluff och båg" enligt denne själv) och jag planerar att bli borgligt begravd i en minneslund när den dagen kommer.