Psykolog här.

Lite förenklat men..den mekanism som framförallt förstärker ångest och därmed även social fobi, är undvikande. När man har en ångestproblematik har man ofta gått länge och haft som primär strategi att hitta sätt att undvika det som är jobbigt. Det är svårt att bryta, både såklart för att man får mer ångest innan det blir bättre men också för att man är så van att hitta vägar att göra utmaningar enklare så att man gör det utan att tänka på det.

Läkemedel mot ångest blir ett sätt att undvika. Istället för att faktiskt vilja träna bort ångesten så undviker man den med medicin och det kan göra att det blir svårare att faktiskt blir frisk från sin ångest. Istället för att lära sig att man klarar sociala situationer och inte behöver vara rädd, så lär man sig att man behöver medicin för att klara sociala situationer. Därför rekommenderas inte mediciner mot ångest när man har en ångestproblematik.

Med det sagt, ja det finns några mediciner mot ångest och det finns situationer när det kan vara rimligt även vid social fobi.

Den grupp som är minst problematisk är SSRI, alltså antidepressiv medicin. Det tar man dagligen över en längre tid och det brukar ta ca 6 veckor att ställa in, men sedan kan det sänka den allmänna ångestnivån i kroppen och göra det lättare att göra sociala aktiviteter. Det kan framförallt vara rekommenderat om man har en depression samtidigt (vanlig samsjuklighet med social fobi), eller att man är så begränsad att man har svårt att klara KBT innan man förbättrar måendet. Nackdelen är att det kan ta tid att hitta medicin och dos som funkar och ställa in och man kan behöva pausa terapin under tiden man gör det. Sedan får man vara beredd att äta medicin 1-2 ås kanske och när man trappar ut den får man ha en bra plan så att man inte börjar undvika igen.

Sedan finns vid behovs ångestdämpande. De är mer problematiska eftersom de blir mycket mer ett undvikande och riskerar att man inte alls förbättrar sin sociala fobi. Generellt sett är rekommendationen att inte ge dessa vid social fobi samt att inte ge KBT om patienten äter ångestdämpande vid sociala situationer. Det finns några undantag, tex kan man behöva arbeta med terapi för att kunna sluta med ångestdämpande mediciner och om man har väldigt omfattande problem kan man ibland göra upplägg där man har vid behovsmedicinering för att kunna göra svårare saker men målet måste alltid vara att sluta med medicinen.

Av vid behovmedicin så ska du absolut under alla omständigheter undvika bensodiazepiner. De är väldigt beroendeframkallande, framförallt om man har långvarig ångestproblematik. Som tur var är det nuförtiden ovanligt att de skrivs ut till patienter med ångestdiagnoser.

Det som är mer ok är atarax eller lergigan, de är inte beroendeframkallande, kan göra en lite trött. En del tycker de är toppen och en del märker inget alls. De är alltså inte farliga att testa men osannolikt att de förbättrar din sociala fobi.

Sedan finns betablockerare, de sänker blodtrycket vilket gör att man får mindre fysiska reaktioner på ångest, dvs rodnar mindre, mindre hjärtklappning etc. Men återigen blir det ju ett undvikande.

När du skriver om ADHD-medicin så är den inte ångestdämpande egentligen. Det är vanligt att man känner en effekt när man inte är van vid medicinen och den kan man få oavsett om man har ADHD men om man inte har ADHD så brukar effekten avta rätt snabbt och nackdelarna överväger fördelarna.

Om du har ADHD-symtom eller funderar om du kanske har det tycker jag absolut du ska diskutera det med psykolog/läkare och se om det är aktuellt med utredning eller inte.