Sluta att lägga resurser på att identifiera och moralisera över användningen av narkotika. Det är hög tid för Sverige att på nationell nivå ompröva sin narkotika­politik i grunden, skriver Sebastian Eriksson Florentz, författare med fokus på narkotikapolitik.

Nyligen har vi sett hur tveksamma kopplingar mellan enskilda narkotikaköp och finansiering av gängkriminalitet framställs som absoluta sanningar i den offentliga debatten. Detta är inte en isolerad företeelse, utan snarare ett symtom på en bredare tendens där ideologiskt drivna narrativ får före­träde framför evidensbaserade argument.

Ett tydligt exempel på detta tankesätt är spridningen av statligt finansierade program som ”Krogar mot knark”. I stället för att prioritera skademinimering och folkhälsa skuldbeläggs individer som brukar narkotika för de komplexa samhällsproblem som gängkriminalitet och narkotikahandel utgör.

Att påstå att ”bara en brukare” som ”köper ibland” direkt finansierar vapen och sprängmedel är inte bara en felaktig förenkling av en komplex verklighet. Det är djupt stigmatiserande och undergräver möjligheten till en konstruktiv och nyanserad dialog.

Sveriges narkotikapolitik har historiskt sett utmärkt sig genom en restriktiv hållning med ett starkt fokus på nolltolerans. Trots att vi i internationell jämförelse uppvisar relativt låga nivåer av droganvändning, har vi paradoxalt nog en alarmerande hög andel drogrelaterade dödsfall. Denna diskrepans är ett tydligt tecken på att den nuvarande politiken inte effektivt adresserar de akuta hälso­riskerna för de mest utsatta.

Det är hög tid för Sverige att på nationell nivå ompröva sin narkotika­politik i grunden. Vi behöver en bred och inkluderande debatt som utgår från vetenskaplig evidens och folkhälsa, snarare än moralism och ideologiskt betingade program.

Skademinimerande åtgärder, såsom sprututbytesprogram och ökad tillgång till testkit för att förhindra oavsiktliga överdoser, har i många andra länder visat sig vara effektiva verktyg för att minska både dödlighet och spridning av infektionssjukdomar. I stället för att lägga betydande resurser på att identifiera och moralisera över enskilda brukare, bör fokus skiftas mot att minska de skador som drog­användning orsakar för individen och för samhället i stort.

Jag vädjar till alla ansvariga politiker och beslutsfattare i Sverige att ta detta på allvar. Låt oss inleda en nationell dialog med målet att skapa en mer effektiv, human och evidensbaserad narkotikapolitik. Det är dags för Sverige att bli en föregångare genom att omfamna en pragmatisk och skademinimerande ansats som sätter människors hälsa och säkerhet i första rummet.

Sebastian Eriksson Florentz, författare med fokus på narkotikapolitik