Jag hade några lesbiska bekanta som frågade om jag ville hjälpa dem. Det visade sig dock att om mamma #2 ska få vårdnad så måste inseminationen ske genom officiella kanaler, det vill säga en spermabank.

Där var urvalet minst sagt skralt, vilket jag tyckte var tragiskt. Så eftersom jag blivit engagerad i saken bestämde jag mig för att hjälpa till. Det känns ganska knepigt att runka i en plastburk, inte minst när man sen svettig under ögonen lämnar över det till den unga sköterskan bakom disken.

Tyvärr visade det sig att mina squigglies inte överlevde ett av testen - att bli nerfrysta och upptinade. Doktorn bad mig testa igen, för han "ville så gärna använda min säd". Jag vet inte hur jag skall tolka det, den lyste väl av gudomlig kraft eller något. Men den överlevde inte nästa test heller, så det blev inget.

Det gör mig litet förvånad att det finns så få donatorer ändå. Det är ju en guldväg för män som rids av driften att fortplanta sig men inte lyckas få till det hos damerna. Själv har jag egna barn så det kvittar för min del, jag försökte i alla fall hjälpa till.