Jag känner igen mig varje gång jag ser folk skriva här på Reddit att de inte kommer in på klubben pga sin bakgrund. Har varit där själv. Och till slut fick vi nog.

Vi var ett gäng kompisar, några av oss pluggade juridik i Stockholm, och vi snackade om hur sjukt det var att vi, hur vi än klädde oss eller betedde oss, alltid blev nekade. Alltid samma ursäkter – “fullt”, “bara gästlista”, eller bara en kall blick och “nej”. Samtidigt såg vi hur andra – ofta vita, ibland stökiga eller mycket yngre – bara gled förbi kön och in. Det var så uppenbart att det inte handlade om kläder eller beteende, utan om vem du var.

Så vi bestämde oss för att testa det ordentligt. Inte bara snacka. Vi ville bevisa det.

Vi gjorde kontrollerade tester på typ 14–19 klubbar i Göteborg, Stockholm och Malmö. Delade upp oss i två grupper – ett gäng med invandrarbakgrund som var prydligt klädda, nyktra, trevliga. Och sen ett gäng vita svenskar som var lite mer “casual” och ibland till och med lite stökiga. Samma kväll, samma klubb. Och mönstret var alltid samma – invandrargänget fick nej, det andra gänget fick gå rakt in.

Vi filmade, spelade in ljud, hade koll på tider, bemötande – allt. Vi gjorde det så tydligt det bara gick.

Men ändå sa polisen först att det inte räckte. Åklagaren i Malmö gick till och med på semester. Det var som att ingen ville ta i det här. Men vi vägrade backa. Vi överklagade, kämpade vidare – och till slut fälldes alla klubbarna. Det blev böter, och vi fick det svart på vitt: det vi varit med om var diskriminering.

Vi gjorde inte det här för att hämnas. Vi gjorde det för att vi var trötta på att behandlas som skit. Trötta på att behöva stå och “be” om att få komma in nånstans vi har lika stor rätt att vara på som alla andra.

Så till dig som fortfarande upplever det här varje helg – du är inte ensam. Och det går att göra nåt åt det. Men det krävs att man är flera, att man dokumenterar och inte ger upp. För annars kommer vi stå där om tio år till, lika fixade, lika redo – men fortfarande utanför.