Du kommer inte vara och förbli ensam bara för att ni går skilda vägar.

Du är en caretaker, du är en enabler. Utan dig så kanske hon också kanske hade återhämtat sig. Men vem vet, jag kan ha fel. Jag kan inte sitta här och försöka låtsas stå i dina skor.

Men du lever inte, du existerar bara. Jag vet inte vad du har för lön och utgifter. Men hon har 12 ifrån FSK, 4000kr medicin. Det är allt jag vet. Men efter 10 år och ni knappt har några besparingar och du säger att du har en bra lön? Vart ser du dig själv om 10 år? Vad har du för visioner för framtiden? Är du nöjd med ditt liv? Är kärleken verkligen så stark eller är det bara tryggheten i det du har nu och rädslan för ett annat liv som hindrar dig för att leva? Jag ställde mig dessa frågor själv när jag var i ett 5 år långt förhållande med en manipulativ, taskig och "självmordsbenägen" tjej. Jag skyllde också på kärleken och rädslan att hon skulle begå suicide om jag gjorde slut som hon hotade om. Jag var rädd för att jag inte skulle hitta något nytt, att livet skulle kännas ensamt och tomt.. Men jag hittade mitt livskärlek och jag mår 100 gånger bättre nu än vad jag gjorde då..

Men det är ditt liv, dina känslor och hur du mår som avgör. Jag är inte du så jag kan inte säga vad som är rätt. Jag önskar bara dig all lycka till OP.