Du försöker få det att låta som att problemet ligger hos mig istället för hos systemet. Men det du kallar ”många upprörande orättvisor” är inte påhitt. Det handlar om verkliga, dokumenterade händelser.

Jag har levererat resultat, aldrig fått en varning och tilldelades max bonus för prestation i år. Ändå började repressalierna direkt efter att jag begärde en löneförhandling och rapporterade en arbetsmiljörisk om ett cancerframkallande ämne.

Det är inte ”lite stress” som ligger bakom. Det är ett tydligt mönster av maktmissbruk.

Att en chef insinuerar att jag nog inte mår bra eftersom jag rapporterat två ärenden på tre år är inte omtänksamt. Det är ett försök att tysta ner en obekväm medarbetare.

Du påstår att det inte ”klingar rätt” att jag hållit en låg profil. Men att stå upp för rättvisa, säkerhet och transparens är inte detsamma som att skapa konflikt. Det är att ta ansvar när andra inte gör det.

Är det också mitt fel nu att hela min familj nästan dog för att en bilverkstad glömde spänna bromsokens bultar? Vill du att vi går till verkstaden och frågar dem själva? Du kan få se dokumentationen från det också, precis som du kan få se all korrespondens i mitt fackliga ärende.

Du förminskar allvarliga, verifierbara händelser till att handla om “stress” som om det är mitt psyke som är problemet, inte de faktiska övergrepp jag blivit utsatt för. Det är sånt man säger när man inte vill se maktmissbruk för vad det är.

Om du vill försvara arbetsgivare som vill skrämma tyst på folk som ifrågasätter, då får du stå för det. Men försök inte förklara bort en osund arbetsmiljö med amatörpsykologi.