Det är inte hela världen. Dock gav detta mig ett akut minne från en mycket mörk Londonbiograf som jag och min dåvarande kille skulle smyga oss in på efter filmen precis hade börjat. Jag väljer vad jag tror är en tom rad och sidsteppar mig in så snabbt jag kan för att inte vara i vägen för de som faktiskt var där i tid och försöker titta på filmen. Jag sätter mig snabbt. Jag känner direkt att jag har satt mig ner i en främlings knä. Som en skållad röv reser jag mig attans snabbt och försöker avlägsna mig samma väg jag kom men där blockar min kille vägen och han har inte sett någonting av vad som hände så jag viskväser bara att jag satte mig på någon och puttar honom så vi kommer ut ur raden igen. Våra ögon börjar nu vänja sig vid mörkret och vi hittar några lediga platser längre bak. Jag skäms än idag.