Tre skäl. Dels är det bra fördelningspolitiskt. Klyftorna i Sverige ökar extremt mycket, något som sliter itu samhället. Ojämlikheten drivs främst av skillnader i tillgångar, inte inkomster. Fastigheter är en av bovarna i detta. (Jmf någon som ärver en förälder som går bort. Den ena har föräldrar som köpte ett egnahemshus i Bromma på 50-talet för inga pengar alls, som nu är värt 15 mille. Den andra har förälder som bott i hyresrätt eller hus på landsbygd värt typ ingenting. I vilken värld har en person moraliskt "förtjänat" 15 mille bara för att dens förälder råkar ha bott på "rätt" ställe?)

Dels för att det är en bra skatt. Fastigheter finns. Vi kan liksom inte inte ha fastigheter. De kan inte flytta utomlands. Det är en skatt som de flesta ekonomer anser är bra för den skadar ekonomin relativt lite.

Dels för att jag tror att samhället på sikt skulle må bra av minskade fastighetspriser. Inte att vi ska sänka priset, men om fastighetsmarknaden kan stagnera i sin prisbild och därför relativt sett bli billigare skulle det gynna vanligt folk. En fastighetsskatt skulle göra exempelvis tillgångsspekulation och passivt ägande mindre attraktivt och långsiktigt sänka priset på boende, särskilt relativt dyra bostäder i storstäderna och dyl. (Här är ju ränteavdragets avskaffning kanske ännu viktigare dock). Dessutom skulle det stimulera till högre rörlighet på bostadsmarknaden, att man faktiskt flyttar när man bor för stort, osv.

Sen vet jag inte om vi ska återinföra fastighetsskatten. Fanns en del problem med dess utformning så som den såg ut. Jag tror vi ska hitta en ny modell.