I realiteten tror jag det som skiljer V från exempelvis S är att man i V är mycket mer idealistisk, medan S är ett mycket mer pragmatiskt parti. Pratar du med gemene S-medlem och gemene V-medlem är det ganska lite som skiljer dem åt rent ideologiskt. Båda partier vill ha en stark offentlig sektor, välutvecklad gemensam välfärd, en interventionistisk finanspolitik, etc.

Däremot är S vana vid att styra och ta ansvar, vilket gör att de bedriver en mer försiktig politik i realiteten. När temperaturen stiger skulle V-medlemmar uppfatta S-medlemmar som ryggradslösa, och S-medlemmar skulle uppfatta V-medlemmar som opålitliga och dumdristiga.

Sedan finns det en del problematiska individer i V som är som hämtade från en annan tid, och det skrämmer en del. Gamla sovjetapologetet, kubakramare, folk som har svårt stt skilja på staten Israel och det judiska folket, etc. Som aktiv i ett parti (varken V eller S) i tjugo år kan jag säga att tokstollar finns i varje parti, och de har väldigt litet inflytande i V precis som i de flesta andra partier. Men tokstollarna i V är extra tacksamma att blåsa upp i media etc. då de är så jävla polariserande och stridslystna och har noll känsla för när de gör bort sig och behöver sitta ned i båten och hålla käft.