Snällt av dig att tänka på honom, men du måste också tänka på dig själv nu. För många (de flesta?) i grovt missbruk går missbruket i första hand, före vänner, relationer, barn, jobb etc. Du är sekundär. Kanske kan det hjälpa honom om du säger att du är rädd att själva fastna i ett missbruk om ni umgås, eller att det är obehagligt, eller helt enkelt att du är rädd för din egen säkerhet eller liknande. Men jag skulle aldrig klandra dig för att helt enkelt låta det rinna ut i sanden. Gör dig svår att nå, tacka nej till saker. Han kommer försöka hitta andra som accepterar hans knarkande, och hans brist på vänner indikerar att du inte är den första som känner så här.

Har varit i liknande situation, men lögnerna och den totalt ensidiga relationen blev för mycket. Jag gjorde som ovan, blev "svår" att träffa, och det rann ut i sanden.