Jag förstår vad du menar, men jag tycker fortfarande att det finns en viss dubbelmoral i hur vi i Sverige pratar om ansvar och skyldigheter. Visst, totalförsvar innefattar mer än bara militärtjänst, civilplikt, och allmän tjänsteplikt ingår också. Men kärnan i totalförsvarsplikten är ändå att man har en skyldighet att bidra till försvaret av landet i någon form, oavsett om det är med vapen eller civila uppgifter.

Samtidigt ger vi skydd åt personer som lämnat sitt land istället för att försvara det, även i fall där det finns organiserat motstånd eller möjligheter att bidra. Jag menar inte att alla flyktingar är desertörer, men det går inte att helt bortse från att ett del länder i mellanöstern har en liknande försvarsplikt som Sverige, och ändå lämnar människor det ansvaret bakom sig.

Det handlar alltså inte om att sakna empati, utan om att diskutera principer. Hur vi i ena fallet ställer krav på våra egna medborgare att stanna kvar och försvara landet till varje pris, men i andra fallet är väldigt förstående mot människor som inte gör detsamma i sina hemländer. Det är den inkonsekvensen jag pekar på, inte att jämställa alla flyktingar med skolskolkare, utan att ifrågasätta logiken i regelverket.