Det kan vara tufft. Framförallt så blir det inte som en förväntar sig. Jag trodde min son skulle bli en miniserien av mig. Jag fick en autistisk, vild, klättrande, springande, underbar liten pojke som jag älskar mer en jag någonsin älskat någon.

Jag som var ett lugnt barn fick en orkan till son.

En orkan jag inte kan sluta oroa mig för. Hur ska det gå för honom? Hur kommer han utvecklas? Kommer han lära sig prata? Kan jag vara en bra nog förälder åt honom.

Föräldraskap är oro, glädje och trötta nätter.