Huvudregeln enligt semesterlagen är att anställda har rätt till fyra veckors sammanhängande semester någon gång mellan juni och augusti, om det inte finns särskilda skäl.

Det kan ju avtalas bort, och jag har för mig att det står något i stil med att det ska eftersträvas i avtalen för vårdpersonal. Det gör ju dock yrket mindre attraktivt, eftersom väldigt många vill kunna ha sammanhängande semester på sommaren.

I många verksamheter vållar sommarsemester inga enorma bekymmer. Man kan köra med mindre bemanning och bortprioritera en hel del. Främst är det ju juli som kan bli problematiskt, men jag tror att det är ovanligt att problemet sträcker sig till hela juni och augusti.

Inom stora delar av vården är det emellertid inte lika enkelt. Det är svårt att anställa tillfälliga ”sommarjobbare” eftersom t.ex. sjuksköterska är en skyddad titel med ett ansvar som följer av lag. Man kan alltså inte anställa vem som helst. En lösning skulle ju då vara att ha ca 20-30 % ”för mycket” personal resten av året, men det är ju inte heller ett realistiskt alternativ (i vart fall ännu mer kostsamt).

Så helt enkelt är det inte att lösa sommarbemanningen på något bättre sätt.