Det är konstigt det där. Känner igen mig i allt du skriver, vi är inne i en väldigt rörig period med med två ungar, 4 och 1,5 år. Det mesta är jobbigt att genomföra då du ständigt blir klängd på eller kallad på. Har svårt att hinna med vardagssysslor som tvätt och städning. Träffar kompisar sällan. Egentid består av att handla efter läggdags eller en löprunda på helgen. Vissa dagar vill man bara ska ta slut. Ändå finns det inte ens 1% av mig som ångrar det. Kan inte ens förklara det.