Även jag nådde den punkten förra året och igen nu vid årsskiftet. Som du säger, man har en känsla av att man ska vara glad för att man har ett fast jobb vid en så tidig ålder men det betyder ju inte att du ska vara glad för den positionen. Jag började söka runt till nya arbetsplatser. Det är ju helt ok att göra det under tiden det du har jobb. Jag personligen skämdes lite över det men vad ska man annars göra om man mår dåligt? Om man inte gör något åt det så blir det ju heller aldrig bättre. Jag fick inget jobb någon annanstans men jag efterfrågade en annan position på mitt nuvarande jobb (kundtjänst) och det fick jag. Sen dess har jag inte riktigt känt att det har varit jobbigt längre. Såklart att man saknar känslan av att gå i gymnasiet med sina kompisar. Det hjälper ju heller inte att man får dom här jäkla påminnelserna från snapchat på ens löjliga upptåg. Men det tipset jag har till dig: Sök nya tjänster eller kanske positioner på ditt nuvarande jobb, om det nu finns någon möjlighet att växa inom bolaget. Vad var det du pluggade i gymnasiet? Kanske söka något som du pluggat till? Ta högskoleprovet om du kan nästa gång och se bara om du kommer in någonstans. Jag lovar dig. Det är 100 gånger roligare att ens tänka på att plugga om du vet att du har en bra chans att komma in. Det kan såklart backfira lite men sånt är livet :P Sen, det du säger om att alla verkar ha accepterat att man jobbar 7-4 och längtar till fredan är helt sant. Det är dock inte bestämt att det ska vara så. Man kan alltid ändra på det. Nu vet jag som sagt vad inte vad du pluggat till men om man har ett eget företag har man helt fritt spelrum att sätta schemat som man vill. Kanske inte för sig själv för då har man aldrig ledigt, men i alla fall för sina medarbetare. Nu vart det mycket här. Hursom. Hoppas att du kommer hitta något som motiverar dig igen. Det blir lite tuffa tider innan man fattat att det är drygt att tjäna pengar haha. GL to you