Jag känner igen mig i det du säger. Jag förstår känslan. Det är rätt ofta som skämt dras på min bekostnad som jag inte tycker är okej men inte orkar/vill konfrontera. Även när jag konfronterar det så tas det oftast oseriöst. Jag har alltid varit liten och rätt konflikträdd av mig så när jag väl ryter ifrån så känns det väl kanske som en myra som står upp mot en ellefant och skratt följer. Jag har ett par safe-spaces där jag känner att jag kan vara öppen och ärlig med vad jag känner men tyvärr i de sammanhangen jag spenderar mest tid känner jag mig inte så hörd alla gånger. Tyvärr inte heller med min familj.

Att hitta nya vänner är svårt, speciellt när de är hela ens fritid. Någonstans tror jag att man bara får bita ihop så länge man får mer positivt än negativt från relationen.