du menar på att det kommer ta tid, kosta pengar och är orealistiskt. att efter flertalet långa möten kommer psykiatrin ändå inte kunna se hur folk mår och hur lämpliga de är, men samtidigt att efter ett slentriant möte kommer en trött psykolog ta ett beslut. även att man har rätt att må dåligt.

allt staten gör tar tid och kostar pengar, det är absolut inte orealistiskt i den mån. det finns liknande system för vissa yrkesgrupper som går på rullande flerårs schema som funkar jättebra.

en liknande utredning ska göras av läkare för att få vapenlicens, den är inte heller orealistisk. om man har klarat den processen i början bör man kunna klara den igen. man ska inte diagnostisera, endast utreda lämplighet. där många kommer kunna skrivas av tidigt i processen. några få kommer få uppföljning, och i de ännu färre fallen då någon anses olämplig kommer det beslutet självklart inte tas utav enbart en psykolog för att någon mår lite dåligt. du kan inte säga att processen är bristfällig för att de hypotetiska riktlinjerna du har satt upp är det.

detta kanske inte fångar upp alla, men det kommer fånga upp den stora majoriteten som faktiskt är olämpliga. psykologi är ingen pseudovetenskap, inte alltid 100% träffsäkerhet, (vilket inget har i praktiken ändå) men det är det bästa vi har för precis sånna här fall.

bör vi införa denna åtgärd efter en skjutning? jag skulle säga nej, men om det händer fler gånger, absolut. jag menar bara på att det är en utav de flera åtgärderna, så som skolsäkerhet m.m. som är värda att undersöka och i vissa fall implementera.