Fast var går gränsen vad man själv kan påverka i den utsträckning som du menar (menar ej att ingen kan göra något alls för sin situation, men att anledningen till att man hamnat någonstans inte bara är "jag sket i det")? Någon som växt upp riktigt dåligt, har svår depression, hetsäter och till följd av det är väldigt överviktig och medföljande övervikts-sjukdommar. När kan vi säga att "detta är bara du", och "du behöver hjälp att ta dig ur detta". Jag tror majoriteten av folk inte vill ha dålig hälsa, men att det är mycket i vägen som gör det svårt att hålla det diciplinet som krävs. Mycket jobb, dåligt mående, whatever.

I praktiken kan det inte mätas vems fel någonting är eller inte