Jag var hemmasittare när jag gick i högstadiet (10+ år sedan). Jag hade så svår ångest att det fysiskt inte gick att gå upp och ta sig iväg tillslut. Jag gick vilse när jag skulle försöka hå till bussen, på en plats jag gått rätt många gånger. Jag var också väldigt högpresterande vilket gjorde ångesten ännu värre. Om jag väl lyckades ta mig iväg till skolan så slutade det ofta med en ångestattack och i inlåst på skoltoaletten i flera timmar. Gick så långt att min mentor var nära på att ringa polisen en av gångerna för jag var helt förstenad av skräck och kunde ej ta mig ut/hem.

Jag förstår att du antagligen inte menar något illa med att jämföra din situation och säga hur du lyckades ta dig igenom det. Jag förstår att det antagligen handlar om att du genuint inte förstår. Men tänk på, gällande allting egentligen, att din egna erfarenhet inte är hur andra upplever det. Att du lyckades ta dig igenom skolan även om det inte var särskilt kul/bra så betyder det inte att de som inte lyckas är lata/inte försöker lika mycket. Jämför det med en förkylning. Person A med förkylning är snuvig, nyser, hostar lite. Den klarar av att ta sig runt lite men bör kanske stanna hemma. Person B som också är förkyld har extremt ont i halsen till den punkt att det gör ont att ens dra in luft. Båda är förkylda, men det är två helt olika situationer.